Vid en första anblick är den här remaken av den gamla Danny Kaye-klassikern ”Här kommer en annan” från 1947, ganska så njutbar. Bildflödet med sina följsamt tänjbara specialeffekter smeker ögat och de snygga miljöväxlingarna ger intrigen en självklar framåtrörelse.

Dessutom levererar man att överraskande hippt soundtrack, bland annat signerat den svenske, svängigt melankoliske José González.

När eftertankens kranka blekhet har skalat av bling-blingen återstår emellertid en ganska tunn historia pepprad med påflugna produktplaceringar.

Men som sagt, det akuta underhållningsvärdet är ändå relativt högt. Vilket bara det är en bedrift av en utdragen produktion som milt sagt har dragits med en hel del födslovåndor.

Den här historien om en grå kontorsmus vars liv är så trist att han i tid och otid försvinner ut i dagdrömmar om hjältedåd, är naturligtvis en våt dröm för filmmakare med dragning åt det spektakulära. Under bara två timmar hinner vi röra oss från Himalaya till Island, jaga snöleoparder, simma med hajar och dränkas i askan från ett vulkanutbrott.  

Sålunda har Ron Howard varit på g som regissör, så även Steven Spielberg och några till. Jim Carrey, Owen Wilson, Will Ferrell och andra stora komikernamn har varit påtänkta i huvudrollen sedan det här projektet initierades för cirka 15 år sedan, men till slut blev det alltså Ben Stiller.

Både framför och bakom kameran.

Någon har utnämnt denna stillerska egotripp till en ny ”Forrest Gump”, men det är naturligtvis en grav övervärdering, snarare är detta en humoristisk, manlig pendang till Julia Roberts veckotidningsfilosofiska ”Eat Pray Love”, dock utan mat, bön och med bara lite kärlek. All äventyrlighet mynnar med andra ord ut i en dussinfloskel om att lära känna sig själv. Sluta drömma och ta tag i verkligheten, lyder rådet, vilket ju känns lite udda från en film, och en bransch, som lever så hårt på vi ska göra det motsatta.

Mycket lite återstår från Danny Kayes dagar, egentligen bara dagdrömspremissen – som man, när det begav sig, fick inspiration till från en kort novell skriven av författaren James Thurber 1939.

Thurber lär ha ogillat den första filmatiseringen, kanske för att den precis som den nya versionen ligger långt ifrån förlagans mer vardagliga miljöer, men Kayes framgång bidrog ändå till att Walter Mitty-figuren blivit en slags prototyp i amerikansk populärkultur, för den eskapistiska människan. I USA har man till och med skrivit in begreppet mittyesque i ordboken.

Nå, den som känner sig hugade att läsa den mycket korta novellen, kan göra det här.

Filmen kan ni gott vänta med tills det att den dyker upp på vod.