Den mauretanske filmmakaren Abderrahmane Sissakos ”Timbuktu” tar avstamp i en verklig händelse i Mali där ett ungt par blev stenat till döds av jihadister för att de levt tillsammans utan att vara gifta.

På presskonferensen efter premiärvisningen på filmfestivalen i Cannes 2014 sa regissören att det inte bara var händelsen i sig som sporrade honom, utan även det faktum att ingen skrev om det: ”Världen har blivit likgiltig inför våldet”.

Sissako fällde till och med en tår, vilket ju inte sker varje dag på denna tämligen osentimentala branschfestival.

Han drivs alltså av ett starkt patos men är allt annat än demagogisk i sitt filmande. 

I det här Oscar-nominerade dramat berättar han om islamism och terror på ett minst sagt egenartat vis.

Ett gäng islamister intar den anrika titelstaden i Sahara, och börjar ålägga den redan prövade befolkningen med ytterligare påbud. Rökning och musik är från och med nu en förbjuden njutning, alla kvinnor måste dölja sina fötter med strumpor och sätta handskar på händerna. Med mycket mera.

Med en blandning av överraskande torr situationshumor och ett sakta framsmygande, otäckt våld tecknar Sissako en dråplig och avslöjande bild av den godtycklighet, och det maktmissbruk, som stammar ur den religiösa terror som utförs i guds namn.

Egenvinning, girighet, lust och makthunger i valfri guds namn.

I en torrt underhållande scen ser vi en av jihadisterna färdas i en bil i öknen. Han stannar vid en sanddyn, som ur hans synvinkel påminner om en kvinnas underkropp, och plockar med bister min fram automatkarbinen och skjuter av den buske av växtlighet som spretar i mitten av dynen.

En kommentar god som någon till världens alla sexfixerade religiösa censorer.

Sissako förminskar på intet sätt allvaret i fundamentalismens människofientlighet men ger den en befriande behandling, visar med sitt avdramatiserade berättande upp den i all sin galna absurditet.

Det här är med andra ord högaktuellt, tänkvärt och bitvis tragikomiskt underhållande på en och samma gång.

Ska ni bara se en mauretansk film i februari så bör det alltså vara denna…