Med tanke på hur marknaden styr kulturenkommer ”Hope Springs” förmodligen gå bra, då målgruppen är densamma somporr-storsäljarboken ”50 shades of grey”: Vita heteropar i övre medelklass ochmedelålder, med ett insomnat sexliv.

”Hope Springs” är mer en väckarklocka än ensexfantasi. Kay (Meryl Streep) och Arnold (Tommy Lee Jones) har varit gifta i30 år och nästan gett upp intimitet helt. De sover i skilda sovrum och när Kayförsöker mysa lite tycker Arnold att det är bäst att låta bli. ”Jag har ätit fläskidag”, säger han.

Krisen är ett faktum, och Kay lyckas släpa medArnold till en intensivkurs i parterapi i New England, där havsluften ochterapeuten Dr Feld (en nedtonad Steve Carell) blivit en känd kur för äktenskapi fritt fall. ”Vi brukar komma hit varje år för en tune-up” säger ett par somsitter omslingrade på stans Diner.

För Kay och Arnold går det förstås trögare. DrFeld gör sitt bästa för att få igång de gamla, närmast begravda, känslorna somparet haft för varandra en gång i tiden och ger Kay och Arnold övningar ikroppskontakt. Arnold klarar knappt av att kramas utan ligger bara bredvid Kayoch säger ”det här kanske räcker”. Till slut börjar det lossna, och blirromantiskt. Ganska trevligt med en intelligent film som inte bara handlar om tonåringarskänsloliv.

SR Kino gjorde en bra liknelse med ”HopeSprings” och HBO:s relations-terapiserie ”Tell me you love me”, fast förmedelåldern. Också den serien hade en rätt heteronormativ idé om att detlånga förhållandet är skapelsens krona. ”Hope Springs” är tillräckligtvälskriven och välspelad för att det inte ska störa för mycket, men fleragånger undrar jag varför inte Kay och Arnold bara skiljer sig – vad är det somär så viktigt att bevara?