Just nu pågår en process för att ta fram en ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan.

Kyrkohandboken reglerar texten och musiken i kyrkans gudstjänster. Den nuvarande är från 1986 och räknas som den sjunde sedan reformationen på 1500-talet.

Tanken är att en uppdaterad version bättre ska passa vår tid.

”Många känner sig besvikna”

Men nu växer kritiken. Kungliga musikaliska akademien har läst förslaget och avvisar det i sin helhet.

Akademien tycker inte att processen bakom förslaget är acceptabelt, eftersom alltför få musikexperter har fått vara med.

Den traditionella musiken har inte vårdats ordentligt, samtidigt som de nyskrivna delarna inte innebär tillräcklig musikalisk förnyelse, enligt akademien.

– Många känner sig besvikna och undrar varför man sänder ut så konstiga signaler om kyrkomusiken, säger Mattias Wager, domkyrkoorganist och sakkunnig hos Musikaliska akademien.

– Varför denna toppstyrning, varför ska så många som inte är musiker yttra sig med pondus och tyngd om vilken musik som ”människor vill ha idag”, undrar han. Det är mycket som helt saknas i förslaget, som folkmusik och jazz, till exempel, för att inte tala om ännu nyare genrer.

”Ett sätt att hålla samman”

Boel Hössjer Sundman är präst och Svenska kyrkans projektledare för den nya kyrkohandboken.

– Vi är glada att Musikaliska akademien har kommit med ett så gediget remissvar, säger hon. Vi har läst det och vi kommer att gå vidare i processen med bland annat ett seminarium senare i år med experter från Musikaliska akademien och andra håll.

Varför kan inte alla församlingar få spela och sjunga den musik de själva vill?

– En kyrkohandbok är ett sätt att hålla samman Svenska kyrkan, säger Boel Hössjer Sundman. Man talar om att gudstjänsten har en grundrytm, som hjälper till att känna igen sig i Svenska kyrkan, oavsett vilken kyrka i landet man besöker.

Få musiker har haft inflytande

Kyrkliga tidningar har fått ta emot många upprörda insändare från kyrkomusiker den senaste tiden. En debattör har till och med kallat det nya handboksförslaget för en förolämpning mot kyrkomusikerna.

En av musikerna som först deltog i processen har senare tagit avstånd från förslaget, eftersom han upplevde sig inte ha blivit lyssnad på.

Många menar att det är för få musiker som har fått vara med och påverka.

– De kommittéer som har arbetat med förslaget har innehållit en eller max två musiker, säger Mattias Wager.

– Men däremot en uppsjö av präster och handläggare från kyrkokansliet i Uppsala. Jag undrar varför musiken tillmäts så lite betydelse?

– Arbetsgruppen har varit väldigt liten, säger Boel Hössjer Sundman. Från början var det en musiker, sedan tillkom ytterligare en. Samtidigt har det även gjorts andra avstämningar, bland annat har 550 församlingar fått prova den nya handboken och komma med synpunkter. Framöver breddar vi dessutom processen ytterligare.

Kompetensen bättre än någonsin

Mattias Wager menar att det nog aldrig har funnits så bred kompetens hos kyrkomusikerna som idag.

– Det görs all möjlig musik från jordens alla hörn, säger han. Vid sidan av den äldre musiken spelas det pop, rock, musikaler och allt möjligt annat ute i församlingarna. Varför då denna nedkokta oförargliga centralstyrda produkt? Vad ska vi med den till? frågar sig Mattias Wager.