– Frågan om trakasserier och hot mot journalister är ständigt aktuell. Min teori är att de digitala teknikerna ökar antalet hot, men inte antalet som hotar. Tidigare fick man handskrivna hatbrev, men i dag kan de komma i hundratals utföranden. Det är det digitala landskapets baksida, säger Jonas Nordling, ordförande för Journalistförbundet, SJF.  

Han berättar om en tid då förbundet var tvunget att övertyga arbetsgivare om att hot och trakasserier var del av ett arbetsmiljöproblem som de skulle ta ett ansvar för. I dag ser det annorlunda ut.

Missa inte: Näthatsexperten: ”Det har blivit en epidemi”

– Vi har jobbat hårt för att få upp frågan, speciellt mot arbetsgivare. För 15 år sedan pratade vi inte om det här, hot ansågs ingå i jobbet, men i dag accepterar vi inte det och pratar om hoten. Det är den största skillnaden som Journalistförbundet har bidragit till för att motverka problemet.  

”Attack på det fria ordet”

Han ser systematiska trakasserier och hot mot journalister som en attack på det fria ordet eftersom det kan påverka och stoppa granskningar.

– Det som är illavarslande ur vårt arbetsmiljöperspektiv är att vi får indikationer på att somliga väljer bort vissa bevakningsområden. Vi får också signaler om att trakasserier leder till självcensur. Skulle det innebära att andra styr vad vi bevakar, är det illavarslande.

Läs mer: ”Jag kommer inte att backa ner, jag kommer att fortsätta skriva.”

En del av lösningen för att minska hot och trakasserier vore att polis och arbetsgivare samarbetade för att leta upp dem som hotar och trakasserar, menar Jonas Nordling. Det vore inte att inskränka på yttrandefriheten, säger han.  

– En individ ska alltid stå för sina handlingar. Man kan få sprida en åsikt anonymt, men att trakassera ingår inte i våra rättigheter. Samhället måste reagera när man ser att några systematiskt försöker att attackera journalister.