I morgon invigs en ny utställning med verk av Enrique Martínez Celaya på galleri Andersson Sanström i Umeå. Konstnären växte upp på Kuba men familjen lämnade snart Havanna med vad de kunde bära med sig i händerna och emigrerade till Spanien och Puerto Rica.
Småningom kom Celaya att studera och arbeta i USA.
Enkelheten hos Martinson inspirerar
Men det var genom mötet med Harry Martinsons poesi och skildringar av naturen som han hittade egna sätt att använda naturen i sitt konstnärskap, berättar Celaya för Kulturnyheterna.
– Det är framför allt hans enkla stil och närhet till naturen som griper mig, säger han.
Naturen som metafor
Själv arbetar han ofta med begreppen förlust och tröst.
– Förlust av barndomen och hemmet. Men också hur förlusten kan filtreras genom naturen, säger han.
Och sättet som Harry Martinson betraktar naturen i sina dikter skapar möjligheter till tröst, enligt Celaya.
– Harry Martinson observerar så livfullt. Det är lätt att se det sorgliga i ett liv men jag upplever att det kan finnas en räddning i att verkligen se något, verkligen se knopparna i naturen, eller maskrosbollar och vara i den upplevelsen, säger Enrique Martínez Celaya.
Känner längtan efter Sverige
Relationen till Harry Martinson har också gett honom en särskild känsla för Sverige.
– Jag kan känna en hemlängtan till Sverige, trots att jag är uppväxt i en helt annan miljö. Men jag blir berörd av allt jag ser här. Och jag känner mig nära många skandinaviska konstnärer, vilket nog syns i färgerna jag målar med, säger Enrique Martínez Celaya.
Vill återupptäcka det välbekanta
Han talar om hur han vill återupptäcka det främmande i det välbekanta. Där många konstnärer vill överraska publiken vill han hellre återvända till motiv och bilder som finns omkring honom varje dag. Som barr från pinjeträd.
För i centrum av konsthallen på galleri Andersson Sandström finns en skulptur av en pojke skapad i brons vars tårar rinner ner på bäddar av långa pinjebarr. När vattnet till slut når marken rinner det ner i en diskbalja.
– För alla som vuxit upp i Karibien är den här slags barr väldigt välbekanta. Alla vet hur de känns att gå på. Men också diskbaljan är något vi återkommer till dag efter dag, säger Enrique Martínez Celaya.
Och genom det välbekanta tycker han att det finns möjlighet till tröst.
– Tröst eller hopp. Det finns ett uttryck som heter att ”hemligheten är att allting är en hemlighet”, det tycker jag mycket om, skrattar Celaya.