”Kvantifierade mångfaldsmål ska sättas upp, med sanktioner och konsekvenser från huvudmän om målen inte uppnås.”

Så står det i det kulturpolitiska idéprogram som Miljöpartiets arbetsgrupp har tagit fram. Formuleringen syftar på hur institutioner och myndigheter i Sverige ska bli bättre på mångfaldsarbete. Det ska sättas upp mätbara mål vad gäller mångfald – och myndigheter och konstnärliga institutioner ska få straffsanktioner om målen inte uppnås.

Vad menar ni med sanktioner? Om till exempel Dramaten inte har tillräckligt många medarbetare med utländsk bakgrund, ska man dra in deras stöd då?

– Jag tycker att de ska fundera över den saken själva. Hur ska de göra för att få fler medarbetare som har en annan etnisk bakgrund, säger Tjia Torpe, som lett Miljöpartiets arbetsgrupp.

Men vad menar ni med sanktioner?

– Det handlar väldigt ofta om pengar. Annars kan det handla om att man får ett inskränkt uppdrag eller något sådant, det är ju inte roligt heller.

Vill bli kulturparti

Miljöpartiet vill profilera sig inom kulturfrågor och i det idépolitiska programmet, som nu ska behandlas av partistyrelsen, står att kulturen ska bli det fjärde välfärdsområdet. Det är under punkten ”Intersektionalitet” som frågan om mångfald inom kultursektorn behandlas. Intersektionalitet är ett analysverktyg som belyser maktordningar i samhället och används för att skapa mer mångfald vad gäller till exempel etnicitet, kön och klass.

Expressens kulturchef Karin Olsson är kritisk till arbetsgruppens förslag om mätbara mångfaldsmål.

– Hur ska de här målen se ut? ”Vi ska ha så här många som är födda utanför Norden”, och ”så här många med en arbetarklassbakgrund”? Man är ute på väldigt djupt vatten om man försöker sätta upp mätbara mångfaldsmål. Jag tycker skriften visar på en grund och ganska farlig bild av vad mångfald är, och hur den ska konstrueras, säger hon.

Intersektionalitet är ett återkommande begrepp i de tolv punkterna i det idépolitiska förslaget. Ett exempel på hur texten är full av ”samtidens buzzwords”, menar Karin Olsson.

– Det finns en dragning i hela samhällsdebatten som märks jättetydligt i den här skriften. Att mångdfald är att man kan bocka av olika nyanser av hudfärg och olika nyanser av klass, också har man uppnått en mångfald. Så enkelt tror inte jag att det är.