Vi har länge sett oss som generösa när det gäller bistånd till fattigare länder. Det humanitära – att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet vid katastrofer till exempel. Länge var också det kulturella biståndet en prestigesak.

Fram till för drygt tio år sedan då det direkta kulturbiståndet krymptes till en fjärdedel av vad det varit. Men nu flaggar regeringen för en ny satsning.

Ulrika Modéer är miljöpartistiskt statsråd, och säger att kulturen har fått en för undanskymd plats de senaste åren.

– Det har funnits ett ganska instrumentellt sätt att se på kultur, säger Ulrika Modéer. Som en metod att genomföra stöd till demokrati och mänskliga rättigheter.

Internationella kulturutbyten

En av remissinstanserna när regeringens förslag till ny biståndspolitik skickats ut under sommaren är organisationen Selam. Sedan 20 år tillbaka jobbar Selam med kulturutbyten mellan olika världsdelar och grundaren Teshome Wondimo är i grunden positiv till ett nytt kulturbistånd. Men han säger samtidigt att det inte är tillräckligt.

– Kulturen har de senaste åren alltid ingått i något annat. Man pratar om demokrati och mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Man måste lyfta fram att kulturen är viktig i sig själv. Annars har vi inte möjlighet att arbeta, säger Teshome Wondimo.

– Största problemet just nu är att det står väldigt luddigt om kultur. Då har vi ingen chans att argumentera med tjänstemän. Det är det som är problemet.

Besked i höst

Ulrika Modéer på Utrikesdepartementet är delvis självkritisk.

– Vi behöver bli bättre att förstå kulturutövare och kulturutövares roll i samhället och i de samhällen vi arbetar med. Det handlar om kompetens hos vår personal hos de som jobbar för biståndsmyndigheter och hos kollegor på UD.

Senare under hösten kommer det nya ramavtalet för biståndspolitiken att presenteras och då kommer det stå mer klart hur kulturbiståndet utformas.