Filmkollektivet Abounaddara består av en grupp anonyma filmare som strävar efter att ge en alternativ bild av världsmediernas skildring av kriget i Syrien. Kollektivets filmare vill istället rikta fokus på den vardag som råder bortom krigsrubrikerna och har under sex års tid varje vecka laddat upp en ny film från olika platser i Syrien.

Enligt Charif Kiwan, talesperson för Abounaddara, råder stor skillnad mellan hur det syriska krigets offer och de människor som fallit offer för terrorattacker i Europa och USA skildras i media.

– Du ser människor från Syrien som är förödmjukade och döda, men du ser aldrig offer för terrorattentat i Frankrike eller Belgien eller USA i samma utsatta situation.

En egen bild

Kritiken mot hur världens nyhetsmedier skildrar kriget har växt sig allt starkare i takt med att situationen blivit alltmer desperat i Syrien, och enligt Abbounaddara skildras det mänskliga lidandet på ett ovärdigt sätt.

I jakt på högre tittarsiffror fokuserar man på död och förödmjukelse och kriget i Syrien förvandlas på så sätt till ett mediespektakel, enligt det syriska filmkollektivet.

– Vi slåss att som syrier få vara författare och producenter av vår egen bild, säger Charif Kiwan.

Kritiken från Abounaddaras håll får också delvis medhåll av filmvetaren Malin Wahlberg, som studerat filmkollektivets filmer.

Hon framhåller att journalistik och medieaktivism verkar i två olika sfärer och säger att man ska ta det som att den ena kan komplettera den andra.

Men enligt Malin Wahlberg finns det även vissa estetiska och etiska grepp som hon tror att journalister kan lära sig av.

– I de här korta filmerna riktar man kameran någon annanstans, nämligen mot vardagliga erfarenheter. Om det är någon som gråter så visar man inte personen i bild, men vi hör ljudet av gråten.

Nödvändiga att visa

Diskussionen om hur medier generellt skildrar offer är inte ny, den kommer ofta upp i kölvattnet av exempelvis attentat, hungersnöd och konflikter.

Men kriget i Syrien är det värsta vi sett under det senaste decenniet. Det har skapat den största flyktingströmmen i modern tid och skördat hundratusen människoliv. Ska journalistiken då väja för att visa det här krigets fasor?

Enligt Ingrid Thörnqvist, utrikesredaktör på SVT Nyheter med lång erfarenhet av att bevaka krig och konflikter, måste man ibland visa starka bilder för att kunna skildra stora händelser.

– Vi försöker vara respektfulla mot individen och individens integritet och försöker till exempel att inte visa närbilder. Men sedan finns det vissa bilder som ändå är nödvändiga att visa, som går till världshistorien. Alla minns ju till exempel flickan i Vietnam som skadats av napalm, och det finns andra stora, hemska händelser som ändå kräver att man skildrar dem för att man ska förstå allvaret i dem.

Även Malin Wahlberg instämmer i att hemska bilder från Syrien i vissa fall måste få visas.

– Det är oundvikligt, en sådan brutal konflikt som denna, det är ju det som det handlar om. Men det är också viktigt att visa på bilder av motstånd och att låta olika livsberättelser ta plats.

Hitta alternativa sätt

Filmkollektivet Abounaddara har nu inlett ett samarbete med Kungliga konsthögskolan i Stockholm för att tillsammans lyfta frågan om mänsklig värdighet – inte bara för människorna i Syrien – utan i en bredare kontext.

Och enligt Charif Kiwan finns inget entydigt svar på frågorna.

– Vi har ingen lösning, vi har bara frågor. Hur kan vi hitta ett alternativt sätt att skildra människor med värdighet? Det är farligt för oss, för dig och för hela mänskligheten att vi accepterar sådana här bilder på vår skärm.