”Genom hela min karriär har det funnits tillfällen där jag blivit förolämpad, utmanövrerad, betalad mindre, ignorerad och på andra sätt förminskad på grund av mitt kön.”

I brevet beskriver Mila Kunis sina – och många andra kvinnors – upplevelser av att gång på gång reduceras och förminskas. Att som kvinna tvingas utstå förnedrande och objektifierande behandling. Att lönegapet mellan manliga och kvinnliga skådespelare krymper med så långsam takt att det beräknas ta ytterligare 136 år innan kvinnors lön kommit ikapp deras manliga motspelares. Att risken för att förlora sin karriär om en säger stopp, nej, låt mig och min kropp vara – är så stor att tystnad blivit en påtvingad, institutionaliserad norm.

Färdigkompromissat

Mila Kunis har tröttnat på nöjesindustrin patriarkala strukturer. Hon är färdig med att kompromissa, med sin integritet, med sin kropp och med sitt privatliv. Från och med nu, skriver hon, kommer hon göra sitt bästa för att öka medvetenheten kring dessa frågor och hoppas att hon genom att vara ytterligare en röst kan få kvinnor att känna sig mindre ensamma och mer rustade att bemöta den problematik branschen präglas av.