Peter Englund riktar hård kritik mot både Mercedes Benz och reklambyrån som använt Karin Boyes dikter ”I rörelse” i en reklamfilm. På sin blogg ”Att vara ständig” uppmanar han bilföretaget att stoppa filmen och hotar med rättsliga åtgärder.

Han åberopar då upphovsrättslagens 51:a paragraf som ger Svenska Akademien rätt att ingripa i de fall då ”offentliga återgivanden som sker efter upphovsmannens död och som utgör en kränkning av den andliga odlingens intressen.”

”Upphovsmannen är skyddslös”

Peter Englund utvecklar sin kritik i en mejlintervju med Kulturnyheterna:

Anser du generellt att klassiska (musik, konst) verk inte ska användas i reklam för andra produkter?

– Ja, jag är skeptisk till det, särskilt när upphovsmannen är helt skyddslös, och tycker att här har man definitivt gått över gränsen.

Boye nämns inte

Karin Boye-sällskapet ska ha ställt sig positiva till reklamen. Hur ser du på det?

– Det förvånar mig. Kanske fick de aldrig se filmen. Minns också att dikten även är stympad: Några strofer som ej passar riktigt med reklamfilmens budskap är bortskurna, och ingenstans nämns det att Boye är författaren till de rader som återstår.

Klassikerskyddet ganska ovanligt

Har ni använt klassikerskyddet i upphovsrättslagstiftningen tidigare? I så fall när och med vilket resultat?

– Det är inte så vanligt. Förra gången detta var aktuell var år 2005. Då handlade det om att TV4 på ett okänsligt vis brutit upp en enaktare av Strindberg med en massa reklam. Det behövde aldrig tas till domstol; TV4 fälldes i Granskningsnämnden.

– De andra institutionerna som har denna möjlighet är Musikaliska Akademien och Konstakademien. Jag vet att Konstakademien senast åberopade klassikerskyddet i samband med att en hamburgerkedja lade in sin logga på, om jag minns rätt, Leonardo da Vincis Nattvarden. Hamburgerkedjan backade och drog tillbaka annonsen.