Nu har Karin Rehnqvist fått ett nytt, internationellt uppdrag. Det är den amerikanska Kronoskvartetten som har beställt ett nytt verk av henne.
– De beställer 50 stycken under fem år, berättar Karin Rehnqvist.
– De vill på så sätt bygga en ny repertoar för stråkkvartetter, det är ett fantastiskt inititativ!
Vi besöker henne i hennes skrivarstuga i källaren hemma i villan, där hon rullar fram och tillbaka mellan pianot och skrivbordet på en liten pall på hjul. Hon har nyligen börjat skriva på stycket till Kronoskvartetten.
Kändistätt projekt
– Jag tänkte börja med en låg, mörk klang, det är så häftigt med de där lägsta tonerna i cellon, säger Karin Rehnqvist. Sedan ville jag skapa en mystisk, magisk atmosfär. Så i början kommer det en enkel melodi som jag efter hand utvecklar vidare.
Kronoskvartetten grundades 1973 och har gjort till sin specialitet att spela nyskrivna verk i väldigt olika genrer, allt från rock till folkmusik och minimalism. De har fått massor av priser under årets lopp, bland annat Polarpriset 2011. I projektet ”Fifty for the future” beställer de 50 nya verk av tonsättare från hela jorden. Verken ska finnas tillgängliga gratis på nätet för att unga musiker ska få chansen att upptäcka alla möjligheter som en stråkkvartett har. Kändisar som Philip Glass och Laurie Andersen ska skriva för projektet. Och så svenska Karin Rehnqvist. Hon har tidigare skrivit ett verk för Kronoskvartetten, ”All those strings” 2014.
”Är hennes sätt att lyssna”
– När jag först hörde Karin Rehnqvists musik så märkte jag direkt hennes mycket distinkta röst i musiken, säger David Harrington, Kronoskvartettens konstnärliga ledare.
– Kvaliteten på hennes sätt att lyssna och klangerna som vi upptäckte i Karins musik visade mig att hon skulle kunna göra något väldigt vackert för vårt projekt ”Fifty for the future”.
– Musiken leder en någonstans dit man inte riktigt visste att man skulle, säger Karin Rehnqvist.
– Plötsligt uppstår det saker som man känner ”wow”. Då gäller det att höra det och att ta tag i det. Det är en stor del av komponerandet att se när det där händer.
Så du vet inte hur det ska sluta?
– Nej, det vet jag inte. Det är det som är så kul med komponerandet, att man inte riktigt vet vart det bär hän, säger Karin Rehnqvist och rullar vidare till sitt skrivbord för att skriva ner några nya toner.