Den som slog på tv:n strax före klockan 10 på morgonen den 4 november kunde se Gomorron Sveriges programledare Hiba Daniel gråta på den röda soffan.
– Aldrig förut har det hänt att nån har gråtit till en rap i alla fall, sade hon, påtagligt omtumlad, och torkade en tår från högerkinden.
Det stämmer knappast. Däremot hade något annat hänt för första gången den här morgonen: artisten Erik Lundin hade rappat acapella i över 8 minuter i direktsänd tv.
Hiba Daniels reaktion säger något om Erik Lundins berättarförmåga.
– Det är inte bara konsten det handlar om, fortsatte Hiba Daniel. Det handlar om att han beskriver en verklighet för väldigt många ungdomar. Det är en otrolig tröst i samhällsdebatten idag.
”Hittade olja”
Erik Lundin håller med om att något utöver det vanliga hände den morgonen.
– Jag hade faktiskt kunnat sluta borra efter Gomorron Sverige. Jag kände att jag redan där hittade olja. Det kändes så starkt att det gick rakt in i henne så som jag ville att det skulle göra. För det är våra historier som får vara i direktsänd tv.
Med ”våra” menar han de svenskar som växt upp i storstädernas utkanter, i ”orten”. Själv kommer han från Västerort i Stockholm, och har bott i Rinkeby, Bromsten och Husby – platser vars berättelser ofta skildrats av någon annan.
Två dagar efter tv-framträdandet släpptes EP:n ”Suedi”. Kritikerna gick upp i brygga. ”En vidunderlig debut. En milstolpe inom svensk musik på svenska”, skrev popjournalisten Jan Gradvall lyriskt.
Ibrahima Erik Lundin Banda
– Det var överväldigande. När EP:n kom och den fick sånt mottagande från folk utanför min vänskapskrets. Att folk tog sig tid att förstå.
Det var när den idag 33-årige rapparen vars mamma är född i Sverige och vars pappa är från Gambia plötsligt fick syn på sitt gamla pass som bitarna föll på plats. Passet ledde rakt in i hjärtat på den historia han höll på att berätta. Fotot är taget två veckor innan han som liten reste för att hälsa på sina kusiner i Gambia.
De flesta rader i passet är på omslaget överkluddade med svart penna, till exempel hans namn Ibrahima Erik Lundin Banda. Kvar är bara det svenskklingande Erik Lundin och födelseorten Spånga. Det är det enda som är väsentligt, tycker han.
Gambiaresan finns beskriven på titelspåren ”Suedi”:
”Plötsligt hände nåt hemskt: för kusses polare blev jag presenterad som svensk. Jag var suedi”.
Suedi och stolt
Suedi betyder ”svensk” på arabiska, och var inget Erik Lundin och hans vänner med rötter i många olika länder ville associeras med.
– Suedi var ett skällsord när jag växte upp, säger han.
Ordet var ett sätt att stärka den egna gemenskapen, att hitta styrka i utanförskapet.
– Det var inte vi som hade makten att bestämma om vi kunde kalla oss det eller inte. Man kunde vara turk eller kurd, men var alltid nåt annat än svensk. Det var väldigt svårt att säga ”nä men jag är svensk”. Då hade folk runtomkring skrattat och sagt ”vaddå svensk, tror du dom ser dig som svensk eller”?
Idag kallar han sig både suedi och svensk med stolthet. Dessutom ser han att fler och fler börjar använda det.
– Det har blivit en bieffekt av den här låten: många med samma bakgrund som jag har också börjat kalla sig suedis. De har upplevt det som en lättnad och säger: ”det här är exakt mina ord, min upplevelse”.
Kan inte översättas
Erik Lundins mamma var sträng med språket. Därför fick han tidigt en fördel framför dem som hade två utlandsfödda föräldrar, tror han.
– Jag var den bland vännerna som fick översätta från svenska till svenska.
Idag har han inga problem att gå emellan språken, men valde att på skivan använda det språk som används ”på parkeringsplatser, i tunnelbanan”.
– Jag ville inte kompromissa. Jag måste göra det så som vi pratar. Den äkta historien kan inte översättas.
Har gjort en suediordlista
Erik Lundin uppskattar att ett 50-tal av orden han använder på skivan är för mycket slang för de flesta lyssnare. Därför har han gjort en ”suediordlista” som han planerar att ge ut samtidigt som han publicerar texterna på nätet – på samma sätt som Dogge Doggelito och The Latin Kings gjorde i slutet av 90-talet.
– De rappade ju om ”guzz” och ”göt”, ord som man på den tiden bara kunde höra där vi bor, men som idag är med i SAOL. Jag är övertygad om att det finns ord på min skiva som kommer finnas med i ordlistan. Om 20 år ska folk säga ”vaddå är inte det här ett vanligt svenskt ord?”