En märkbart berörd Nobelpristagare berättar för den samlade presskåren om nyfikenheten inför hur Svenska Akademien resonerat.

– Det ska bli intressant att höra motiveringen, jag har inte hunnit läsa den än. Jag skulle gärna vilja veta varför jag får priset – man är blind för sitt verk och förstår inte alltid det man skriver, säger Modiano.

– Jag tycker dessutom att jag skriver samma bok sen alla dessa år. Denna viktiga jury, jag skulle gärna veta vad de har sagt.

”Ter sig overkligt”

Patrick Modiano säger att tanken på sig själv som Nobelpristagare är svår att ta in.

– Det ter sig så overkligt, jag minns Camus från min barndom, det är konstigt att nu tillhöra skaran som fick Nobelpriset när jag var ung. Man tycker inte att man åldras, men nu har jag blivit utvald likt de jag beundrade i min barndom.

”Är lite elliptisk”

En reporter ber honom att beskriva sin stil.

– Hur ska jag säga... Den är lite elliptisk – ganska enkla fraser med många influenser, bland annat från fransk litteratur från 1700-talet. Sen är den annorlunda från hur det var för femtio år sen. Det finns influenser från det amerikanska och japanska även om jag förstås skriver på franska.

Vad har du för favoritförfattare?

– Det är svårt att välja, dels finns allt som präglat en genom barndom och ungdom. Men min vän, författaren Raymond Queneau introducerade mig för litteraturen. Sen är det Sartre och Camus – novellsamlinen ”Muren” av Sartre och ”Fallet” av Camus. Jag tycker om båda och kan inte välja.

Att skriva och drömma

För Patrick Modiano ligger skrivandet och att drömma nära varandra.

– Jag har precis en roman uttänkt, och så nära en färdig roman är man lite som en sömngångare. Det är saker som man måste förena och få ihop. Skrivandet är lite som att drömma, och sen måste man få ihop det, skriva ner det, materialisera det, och det är svårare. Det är ett oupphörligt drömmande.

– Jag skriver för hand fortfarande... Det är en konstig aktivitet, det tar sån tid. Det är som en anka som man huggit huvudet av men ändå fortsätter den att springa – man måste hålla kvar känslan man hade när man drömde men den är det lätt att förlora under det långsamma skrivandet.

Inte förberedd på intresset

Förläggare och närstående har under dagen beskrivit Patrick Modiano som en medieskygg person.

– Man fattar inte att det går ut över hela världen. Det är ju en sådan ensam aktivitet att skriva så det är svårt att förstå det stora intresset. Eftersom jag inte kunde förutse att jag skulle vinna är jag inte så förberedd, säger han.

”Är den franska litteraturens pris”

Vad han ska ta upp i sin Nobelföreläsning i december har han ännu inte hunnit fundera på.

– I Nobelföreläsningen kan man tala om andra än sig själv, det känns lättare än om sig själv. Det här är ett pris som hedrar ett land. Det är den franska litteraturens pris också.

Patrick Modiano berättar att han var ute och promenerade när han nåddes av beskedet. Och han skiner upp när han talar om sin relation till Sverige.

– Jag har ett litet barnbarn som är svenskt, därför blir jag ännu mer rörd av att priset kommer från det landet.