Dödsdansen skrevs av Strindberg år 1900. Det är ett tragikomiskt triangeldrama om hur bitterheten i äktenskapet mellan Alice och Edgar väller upp när den gamla vännen Kurt kommer på besök.

Lena Endre, Thomas Hanzon och Mikael Persbrandt spelar trion, och om ungefär en vecka har föreställningen premiär på Maximteatern i Stockholm. Premiärnerverna är på spänn. 

Det är en vecka kvar, hur ligger ni till?

– Uuuugh, så känns det! Nej men igår hade vi en ganska bra dag och i förrgår en katastrofdag. Det är en berg- och dalbana. Det är förfärligt, säger Lena Endre som spelar Alice.

Men leder katastrofdagarna till något då?

– Ja, förhoppningsvis är de så att man inte bara får knyt i magen, säger hon.

Föreställningens regissör Stefan Larsson tycker att det kan komma mycket positivt ur de kaotiska dagarna.

– Hade vi inte haft den dagen så hade vi inte tagit nästa steg i processen, så det är ganska avgörande, säger han.

Så vad hoppas du på idag?

– Först lite katastrof, sedan utveckling på eftermiddagen.

Våga visa jävligheten

Det är nog många som kan känns igen sig i dramat som skildrar ett total fruset stelnat äktenskap där ingenting händer. Men de värsta bitarna ur ett äktenskap kan vara svåra att skildra på scen menar Lena Endre.

– Vi vill ju så gärna bli älskade och försvara våra karaktärer, så det är sällan man ser det så jävligt som det ofta är. Vi får se hur jävliga vi vågar bli, säger hon.

Det är inte förrän karaktären Kurt, spelad av Thomas Hanzon, kommer in i föreställningen som problemen i äktenskapet verkligen kommer upp till ytan. Det är svårt att förstå varför man stannar kvar i den typen av relation, och den frågan har skådespelarna brottats med i arbetet med pjäsen.

– Det är ju en av de första sakerna man tänker på. Jag tror att det är av vänskap och gammal kärlek som gör att man stannar kvar, säger Thomas Hanzon.

Precis som karaktärerna Alice och Kurt så har Lena Endre och Thomas Hanzon en gammal relation i bagaget.

– Fördelen är ju att man har känt varandra väldigt länge, man kan läsa av varandra, säger Thomas Hanzon.

– Det kan ju vara svårt att klicka på sexualiteten eftersom vi har levt tillsammans, den har ju vi stängt av, säger Lena Endre.  

Dödsdansen som förlaga

Pjäsens regissör Stefan Larsson menar att ”Dödsdansen” inspirerat många andra verk.

– Det är en urtext kan man säga, att få gå till ursprunget är alltid väldigt stimulerande.

Är det så att ingenting klår äktenskapet när det gäller att skapa dramatik?

– Det är svåröverträffat faktiskt. Det är ju våran intimaste relation, det tar ju fram det vackraste och det fulaste inom oss. Det är en oändlig källa till dramatik, säger han.