– Det kommer vi att göra, bekräftar utrikesminister Margot Wallström (S) på väg in till dagens utrikesministermöte i Bryssel.
När mötet med ambassadören äger rum är oklart.
Den 30-årige Badawi fick sin dom i september och ska avtjäna tio års fängelse och tusen piskrapp för att ha ”smädat islam”. Han är en av grundarna till ett liberalt nätverk som också engagerar kvinnorättsaktivister. Flera regeringar har kritiserat straffet.
Inte oviktigt
Enligt Amnesty International ställdes andra omgången av pryglingen nyligen in på grund av att Badawis sår från de första 50 rappen inte hunnit läka.
De svenska protesterna i kombination med andra internationella markeringar kan få en effekt, tror Bitte Hammargren, journalist och Mellanösternkännare.
– Ja, det tror jag. Det faktum att man sköt upp det andra prygelstraffet mot Raif Badawi är resultatet av internationell kritik på väldigt hög nivå. Utrikesministrar, EU:s talesman och USA har kritiserat det.
Hon säger att Saudiarabiens särställning i väst, trots landets repressiva inrikespolitik, beror på oljan.
– Dels kan de genom sin produktion av olja reglera priset och påverka hela världsekonomin, dels är de genom sin oljeekonomi den största handelspartnern för de flesta västländer i Mellanöstern. Det är EU:s största handelspartner i regionen.
Flera stora svenska företag har verksamhet i landet.
– Fram tills nu har Sverige och andra EU-länder mest behandlat Saudiarabien som en handelspartner och inte sett komplexiteten.
Kollektiva trycket
Även Thord Janson, expert på Saudiarabien på Institutet för globala studier vid Göteborgs universitet, tror att den svenska markeringen har en viss betydelse.
– Det viktiga och betydelsefulla är det kollektiva trycket från många länder, säger han.
Janson säger att om kritiken mot rättsfallet skulle komma från muslimska länder kan det ha större betydelse än om andra länder risar ärendet.
Brittiska BBC rapporterar att fallet förts upp till Saudiarabiens högsta rättsliga instans. Janson säger att den består av lärda personer med kunskap om islam och rättstraditionen.
– Den kan både fria och fälla, men sedan kan också kungen gå in och benåda folk.