14 maj: LUF portas

Den 14 maj – tre dagar före Uppsalas första Pridefestival – kom nyheten att Liberala ungdomsförbundet (LUF) hade portats från den nalkande Prideparaden, då de enligt Uppsala Pride ”strider mot Prides vision”. Festivalens samordnare förklarade att hennes organisation är antikapitalistisk.

LUF:s förbundsordförande Adam Cwejman svarade samma dag att utfrysningen skadar hbtq-frågorna: ”I grunden handlar hbtq-frågorna om rättigheter och normer, grundläggande principer om likabehandling. Detta är ingen speciell vänster eller högerangelägenhet, det är en mänsklig angelägenhet”. Miljöpartiet, RFSU och Genusföreningen valde att hoppa av paraden.

Månadsskiftet maj/juni: Aktivism i GBG

På Göteborgs HBTQ-festival tog aktivister över showen. Åskådare skrek glåpord mot borgerliga partier som representerades i paraden och en grupp aktivister hindrade polisen från att hålla ett seminarium om hatbrott. De ville istället prata om sin erfarenhet av polisvåld. Två av aktivisterna greps senare av polis, och en ger sin syn på händelsen hos Fria Tidningen.

3 juni: Alexander Bard vill stryka ”Q”

Vilken grupp aktivisterna tilllhörde är inte helt tydligt, men i media sattes det snart ett slags likhetstecken mellan queeraktivister och dessa aggressiva aktivister – något som till och med ledde till att flera ville ta bort bokstaven ”q”, som står för ”queer” i förkortningen hbtq. Det föreslogs av bland andra Alexander Bard, i forumet Rainbow Riots:

”Det verkar idag vara öppet att driva vilken extrem åsikt som helst utan koppling till HBT-kampen under VÅR FLAGGA bara man klistrar på sig Q-titeln. Men då är ju Q:et bara kontraproduktivt! Varför inte gå tillbaka till klassiska HBT (...)”

24 juli: Israelisk film avbokad från Pride?

Den 24 juli – exakt en vecka före Stockholm Pride – fick Kulturnyheterna ett mejl med rubriken ”Pride kastar ut israelisk HBT-aktivist”. Dokumentären ”Mom And Dad, I Have Something To Tell You” var redan bokad till Pride när festivalledningen ska ha mejlat filmens PR-byrå att den ”innebär en sådan stor säkerhetsrisk att vi beslutat att inte visa den”.

Medieprofilen och filmskaparen Assi Azars PR-företag sa att det handlade om Azars israeliska bakgrund. Men snart var dokumentären tillbaka i schemat och Prides festivalchef Alf Kjeller svarade via pressmeddelande att ”filmen alltid varit välkommen”. Ord stod mot ord.

24 juli: ”Pride kidnappas från vänster”

Samma dag som filmen togs tillbaka, skrev Svenska Dagbladets Tobias Brandel att ”Pride kidnappas från vänster!”. Brandel menade att ”hotet mot Pride” har bytt sida: ”Attackerna mot Pridefestivalen kommer inte längre från högerextrema utan från vänsterextrema. En israelisk dokumentärfilmare stoppas efter oro för politiska aktioner, poliser och militärer är rädda för att gå i paraden på lördag”.

24 juli: ”The first Pride was a riot”

Brandells krönika syftar dels på grupper som Afa och Ofog, som har protesterat mot militärmaktens och Migrationsverkets närvaro på festivalen. ETC:s redaktör Martin Halldin skrev samma dag en krönika som istället pekar ut bristen på konsensus som en nyttig utveckling för hbtq-communityt. Halldin hänvisar till Stonewall-upproret: ”The first Pride was a riot. Det försöker en del personer få oss att glömma”.

25 juli: Paraden ”Inte öppen för alla”

Kristina Johansson från det antimilitaristiska nätverket Ofog som bland annat protesterade på HBTQ-festivalen 2011, menar att Stockholm Pride får politisk laddning då vissa aktörer bjuds in: ”Att Försvarsmakten deltar i paraden är detsamma som att paraden inte är öppen för alla. Hbtq-personer som har flytt krigsdrabbade länder kan därmed inte delta” säger hon till DN.se.

27 juli: Bojkottar Pride för mer action

Den lesbiska studenten Mirja Ek tycker att stora Pride är för ”konfliktlöst”, och väljer därför att gå på det queeranarkistiska nätverket Anarchoprides egen festival istället. På SVT Debatt skriver hon att hon tycker att Pride tystar ner konflikterna som har uppstått kring festivalen. ”Jag hade, dumt nog, hoppats på att något så etablerat som Stockholm Pride (...) skulle glädjas åt och kanske se det som ett friskhetstecken att vi inte är enade i de icke heterosexuella leden, att politik som handlar om klass, kön och ras letat sig in i det som Karin Svanborg-Sjövall kallar kärleksparaden”.

31 juli: ”Kommer aldrig vara okontroversiellt”

De politiska diskussionerna har blivit fler och fler, och börjat handla om huruvida Pride ens ska vara en plattform för politik. Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima menar att det inte är någon idé att försöka välja bort politiken: ”Att stå upp för rätten att vara olika och att göra det med stolthet kommer aldrig att vara okontroversiellt. Därför kommer Pride alltid vara både fest och politik”, skriver hon.

31 juli: Pridegeneralerna svarar folket

Prides festivalgeneraler Alf Kjeller och Tasso Stafilidis tyckte till genom en debattartikel i Aftonbladet. De försöker förena alla oliktyckande aktörer under ett och samma paraply och menar att det ska göra Pride till ett unikum – att man lägger undan sina olika åsikter och samsas över ett gemensamt intresse: ”Vår styrka är att vi tillsammans möts, oberoende av partipolitik och ideologiska ståndpunkter, med den gemensamma agendan att uppmärksamma hbtq-frågor”.

1 augusti: Komikern Margaret Cho blir ställd

Prides stora dragplåster – den amerikanska stand up-komikern Margaret Cho – tycker att politiken har en självklar plats i Pride. Till Kulturnyheterna säger hon att den svenska hbtq-rörelsen måste ha det väldigt bra eftersom man ens diskuterar huruvida politiken ska få ha kvar sin plats.

1 augusti: Kritik mot reklamen och hela Pride

En annan gren i Pridedebatten har handlat om årets reklamkampanj, som argumenterar för att man ska ”bli flata”, ”bli queer” och så vidare. Svenska Dagbladets Annina Rabe är en av dem som tycker att reklamen är kontraproduktiv.

Vissa har även kritiserat att Pride exponerar hbtq-personer då de istället borde framställas som ”alla andra”. Så tycker Sara Skyttedal, vice ordförande för Kristdemokraternas ungdomsförbund (KDU), som också menar att sexualiteten ska vara den enskildes angelägenhet och inte politiseras.

28 juli/på lördag: Hotet i bakgrunden

Medan Pridedebatten fortsätter att växa och förgrenas, smyger ett annat hot in bakvägen. Från England kommer extremhögerorganisationen English Defence League (EDL), för att hålla en demonstration samtidigt som Prideparaden på lördag 4/8. Detsamma tänker ledande profiler för den antimuslimska counterjihadrörelsen göra. Andres Lokko har skrivit en skruvad kommentar i SvD kring helgens krock.