Det är förmodligen ganska många pappor som blivit uppmärksammade lite extra idag på morgonen, kanske med en slips, kaffe på sängen eller ett egentillverkat grattiskort från barnen. I andra familjer avfärdas sannolikt dagen som ett kommersiellt jippo. Men enligt etnologen Jonas Engman på Nordiska museet är det sällan så enkelt att det enbart handlar om kommersialism. Högtider och temadagar som blir bestående säger en del om samhällets värderingar, menar han.

– Vi skapar ritualer för att upprätthålla en samhällsstruktur. Genom att skapa traditioner markerar vi vad som gäller, och vi talar om vilka vi är och vilka vi vill vara, säger Jonas Engman.

Kommer från USA

Traditionen att fira fäder på Fars dag kommer ursprungligen från 1910-talets USA. En dotter ville hylla sin pappa som på egen hand fostrade hela barnaskaran sedan mamman gått bort i barnsäng. Initiativet spreds över landet även om det kom att dröja till 1966 innan president Lyndon B. Johnson instiftade Fars dag i hela USA.

Fars dag kom till Sverige 1931 och då var det på initiativ av handeln. Mors dag fanns redan och var något av en kommersiell förebild.

– Men det är ingen slump att dagarna dyker upp just då. Välfärdsstaten byggdes kring kärnfamiljen och högtidsdagarna går att betrakta som ett bevis för att pappa och mamma ses som centrala och viktiga figurer i samhällsbygget, säger Jonas Engman.

Hyllning till kärnfamiljen

Engman menar att många fortfarande värderar kärnfamiljen högt, och att det kan vara en förklaring till att Mors och Fars dag har överlevt. Till och med efter skilsmässor väljer många att skapa en ny kärnfamilj, enligt Engman. Med det menar han att många behåller själva familjestrukturen och värderingarna, fast med en ny partner. Även bland homosexuella par är kärnfamiljsidealet starkt hävdar han.

– Min tolkning är att människor som lever i enkönade äktenskap ändå ingår samma kärnstruktur. Sedan kan det bli lite funderingar kring rollerna i relation till just Mors och Fars dag och vem som spelar vilken roll. Men just det är förmodligen en futtig fråga, det finns nog viktigare saker att diskutera, säger Engman.

Explosion av högtidsdagar

De senaste åren har antalet temadagar eller föreslagna högtider ökat kraftigt. Olika intressenter gör anspråk på i princip varenda dag i kalendern. Det finns de som utropat en särskild dag för kanelbullen, kåldolmen, ostkakan, pepparkakan, kärleken, foten, bussförarna, katterna, fängslade författare, krossade hjärtan, terrakottakrukan och köpfrihet. Och ändå är detta bara en bråkdel. En fråga som Jonas Engman får allt oftare är vem som egentligen bestämmer vad som ska bli en högtidsdag.

– Vi har ingen officiell myndighet för traditioner. Det är vi som grupper och individer som skapar detta gemensamt. Konstigt nog tror jag ingen har föreslagit fredagsmysets dag än, säger Engman.

Som exempel på folkets makt över högtiderna nämner Engman Valborgsfirandet. Under historiens lopp har kyrkan flera gånger försökt avskaffa Valborg men det har människor helt enkelt struntat i eftersom firandet har så starkt folkligt stöd.

Tillfälle att uttrycka värderingar

Traditioner och högtider som inkluderar ett visst antal ritualer och särskilda beteenden har större chans att överleva över tid, enligt Engman. Det krävs också att högtiden på något sätt fylls med en betydelse eller en värdering som många tycker känns relevant. Dagen blir då ett tillfälle att uttrycka vilka värderingar vi tycker bör gälla.

– Högtider och till och med temadagar kan plötsligt bli viktiga av något skäl. Det var inte så många som uppmärksammade dödsdagen för Karl XII förrän högerextremister började hylla honom som en hjältekung. Det väckte starka motreaktioner och en debatt om rasism. Plötsligt hamnade dagen i centrum för laddade frågor, säger Jonas Engman.

Social kraft

Till och med en till synes oskyldig ploj eller ett rent kommersiellt påhitt kan plötsligt börja få en ny betydelse. För en etnolog som Jonas Engman börjar det bli riktigt intressant när människor plötsligt börjar uppfatta att de ska göra en viss sak på en särskild dag. Det är ett tecken på en social kraft och på att det kanske börjar skapas en tradition. Kanelbullens dag har till exempel fått en relativt stor genomslagskraft jämfört med många andra utropade dagar.

– Antingen lever dagen inte kvar, eller så utvecklar vi vår föreställning om kanelbullar. Kanelbullen kanske börjar betraktas som något äkta, ursprungligt och svenskt. Det är den förstås inte eftersom man varken åt vitt mjöl, kanel eller smör på det här sättet förr i tiden, säger Jonas Engman.