Vi har ett läge med deflation, alltså fallande priser, i Sverige trots att Riksbanken har sänkt räntan till obefintliga noll procent. Vi har till och med lägre prisökningstakt än det krisdrabbade Europa.
Ett mycket stort ansvar faller på Riksbanken som helt enkelt har struntat i sitt inflationsmål för att jaga något de ändå inte (kunnat?) lyckats med - att få Svensson att låna mindre!
I morgon finns det ett antal alternativ för Riksbanken. Jag tror att det mest troliga är att man inte agerar praktiskt utan väljer att ”tala” så att företag och privatpersoner uppfattar att pengarna/räntan kommer att vara billiga/låg en längre period, genom att justera sin prognos för framtiden den så kallade ”räntebanan”.
Ska bli lönsammare att låna ut
En orsak varför Riksbanken avvaktar kan vara att den Europeiska Centralbanken ECB som har varit aggressivare än Riksbanken visserligen har gjort klart att de kommer att ”trycka” nya pengar för att få igång ekonomierna – men först efter årsskiftet.
Men det vore ingen sensation om de ändå sänkte räntan till att bli negativ. Det innebär att bankerna får betala för att hålla överskott i Riksbanken. Tanken är helt enkelt att det ska bli lönsammare att låna ut än att låta pengarna värmas i kassaskåpet på banken.
Gud hjälpe oss!
Väntans tider alltså för Riksbanken. Väntan inför en oprövad framtid då Riksbanken kommer att precis som ECB ”trycka” nya pengar som kommer att användas för att köpa lån, obligationer, för att pressa dessa räntor och öka lusten att investera för att få igång ekonomin. Eller så kommer Riksbanken sälja den svenska valutan, kronan, för att göra den billigare så att svenska varor och tjänster på export blir billigare. Kombinationer av dessa metoder är naturligtvis möjligt.
I morgon vet vi mer – men långt ifrån allt som rör sig i de sex Riksbanksdirektörernas huvuden. En direktion som självständigt och utifrån sin kompetens styr över det andra viktigaste instrumentet vid sidan av statens finanser för att stödja svensk välfärd. Man får lust att utropa – Gud hjälpe oss!