Efter bara 17 månaders arbete får Handelsbankens nytillträdde vd Frank Vang-Jensen sparken. Det är historiskt i en bank där de allra flesta vd:ar klivit upp och fattat ordförandeklubban.

Ekonomiskt landar Frank Vang-Jensen på en mjuk matta av 19 miljoner kronor, eller lite över en miljon för varje månad som han jobbat.  

Egot är det nog lite värre med efter bankens styrelseordförande Pär Bomans totalsågning. ”det sista jobbet han hade på banken var lite för svårt för honom”, han hade ”inte det som krävdes i ledarskap”, ”i lådan med ett av de sämsta besluten jag fattat”.

Anledningen till den publika kölhalningen är sannolikt att Frank Vang-Jensen har kommit på kant med sina ledningskollegor och sin styrelseordförande.

Lärt sig av Swedbanksoppan

I Handelsbanken har bankkontoren och kontorscheferna en traditionellt stark ställning. Det är hela affärsidén. Samtidigt pågår det just nu ett besparingsprogram för att minska antalet kontor med 50-60 stycken, och även personal med 4-500 personer.

Det hela offentliggjordes i mars på ett stökigt sätt där vd:n inte riktigt vågade stå för bankens egna uppgifter.

Men det är också sannolikt att Handelsbanken och ordförande Pär Boman lärt sig ett och annat av Swedbankssoppan som skapades när Swedbanks ordförande Anders Sundström sparkade sin vd på en tumultartad presskonferens, med lögner i tv och att det några dagar senare framkom helt andra orsaker till Michael Wolfs avgång (läs misstänkta insideraffärer som Michael Wolf sedan friats från).

Kundernas dom avgör

Både Swedbank och Nordea har ifrågasatts av arga bankkunder efter skandaler. Och då har också styrelseordföranden kommit att ifrågasättas.  I Swedbank fick Anders Sundström gå, i Nordea sitter Björn Wahlroos sargat kvar.

Trots att Pär Boman på ett ovanligt rakt vis tar ansvar för det han kallar en ”felrekrytering” verkar han spela hårt för att inte hamna i de avsattas ordförandes lag.

Frågan är vad bankkundernas dom blir. Det är trots allt den som avgör.