Alla EU-länder bör sätta i gång program för att hjälpa extremister att ”hoppa av” sina radikala rörelser, uppmanar svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström (FP) som på onsdag lägger fram en rad förslag i kamp mot ökad extremism och radikalism.

”Europas länder behöver bli bättre rustade för att stå emot hemvävda terrorideologier, ensamvargar och främlingsfientligt våld”, skriver Malmström på Dagens Nyheters debattsida inför presentationen”.

700 experter har medverkat

Förslagen är ett resultat av nätverket RAN (Radicalisation Awareness Network) som Malmström drog i gång hösten 2011 och där 700 experter och sakkunniga inom åtta olika arbetsfält gått igenom situationen och vad som kan göras.

EU:s oro för extremismen beror såväl på konkreta händelser som Anders Behring Breiviks terrordåd i Oslo och på Utøya 2011 eller Mohamed Merahs attentat i Toulouse-trakten 2012, men också på rädslan för vad EU-boende som rest till inbördeskriget i Syrien kan komma att göra när de kommer tillbaka.

– Jag tror aldrig tyvärr att man kan lyckas stoppa alla personer – en del lever oerhört isolerat. Men genom att knyta ihop personer på lokal nivå, som känner närmiljön och kan dela med sig av de erfarenheterna och se till att alla länder har den beredskapen, så kan vi förhoppningsvis stoppa några i alla fall – och då är mycket vunnet, sade Malmström till TT i fjol med anledning av RAN-arbetet.

Grupper som är emot staten

EU vill nu exempelvis ta fram nya typer av skolmaterial för att ”stärka motståndskraften” mot extremism, satsa på vidareutbildning av lokalpoliser och socialarbetare och ”utveckla metoder” för att bemöta extremism på nätet.

– Jag tycker att det är ett bra förslag för att samla ihop och sprida den kunskap som finns om unga människor som är på väg in i extrema miljöer, säger Robert Örell, verksamhetschef på svenska Exit, i Fryshusets regi, som bland annat tar hand om nynazistiska avhoppare, till TT.

Örell är själv involverad i RAN och sitter i dess styrgrupp. Han menar att arbetet måste präglas av kunskap om hur de extrema miljöerna och deras aktörer fungerar, vilka drivkrafter som finns bakom och inte minst krävs långsiktighet.

– När man arbetar med människor finns inga snabba lösningar.

Örell pekar också på behovet av att ett brett engagemang, och att det civila samhället och olika organisationer engageras för att nå fram till och påverka ungdomar i riskzonen.

-Det här är grupper som är emot staten, och det är därför som det civila samhället och organisationerna är så viktiga.