Att Miljöpartiets valberedning i slutändan valde att offra Åsa Romson som språkrör är logiskt. Hon är den partiledare som väljarna har allra lägst förtroende för. Också inom det egna partiet är stödet för henne anmärkningsvärt svagt.
Gustav Fridolin är visserligen det språkrör som varit mest inblandat i den senaste tidens affärer som skadat Miljöpartiet. Han har haft den nära relationen till Mehmet Kaplan och det var han som uttalade sig klumpigt om Yasri Khans vägran att ta kvinnor i hand. Därför kan det tyckas märkligt att han får sitta kvar, medan hans kvinnliga språkrörskollega offras.
Fridolin har högre förtroende
Skillnaden är dock att förtroendet för Gustav Fridolin är betydligt högre, såväl i de egna leden som ute bland väljarna. Och politik är en förtroendebransch. Trots att förtroendet för Gustav Fridolin också har minskat kraftigt den senaste tiden är det inte alls på samma låga nivå som Romsons. Dessutom finns i partiet en tilltro till att han ska kunna återskapa detta förtroende. Den tilltron finns inte till Åsa Romsons förmåga. Därför offras hon idag i ett försök att bromsa raset och bryta den negativa spiralen.
Isabella Lövin kan vara det kvinnliga språkrör Miljöpartiet behöver i det här krisartade läget. Hon ger ett lugnt och sansat intryck som politiker samtidigt som hon är kunnig i sina sakfrågor. Hon tillträder också i ett läge där minsta uppgång i opinionen för partiet kommer att läggas på hennes pluskonto.
Men utnämningen av henne rymmer också en hel del av risktagande. Hon saknar en bredare allmänpolitisk erfarenhet och som språkrör måste man vara beredd att svara på alla frågor mellan himmel och jord. Det var just detta Åsa Romson hade så stora problem med.
Gräsrötternas tålamod har börjat tryta
Långsiktigt har också Miljöpartiet större problem än den senaste tidens affärer. Partiet har tvingats till flera allvarliga sakpolitiska nederlag i regeringen där omläggningen av flyktingpolitiken är den mest kännbara. Tålamodet bland gräsrötterna börjar tryta och kraven kommer att vara höga på det nya språkrörsparet.
Isabella Lövin har dock redan försökt tona ner förhoppningarna på snabba sakpolitiska framgångar. Redan på presskonferensen var hennes budskap att det blir svårt för Miljöpartiet att stoppa Vattenfalls försäljning av det tyska brunkolet. I så fall behöver ägardirektiven till Vattenfall skrivas om och det saknas majoritet i Riksdagen för det, var Lövins besked.
Regeringsombildning väntar
För statsminister Stefan Löfven väntar nu en större regeringsombildning än han räknade med när Mehmet Kaplan slutade som bostadsminister. Åsa Romson har nu meddelat att hon lämnar regeringen, ett logiskt och väntat besked.
Det skulle vara omöjligt för henne att företräda MP i regeringen i partiets viktigaste fråga när det visat sig att hon inte har förtroendet att vara språkrör.
En större regeringsombildning skapar förstås möjligheter för Stefan Löfven. Men också här finns risker, inte minst för Isabella Lövin. Att tillträda både som partiledare och minister i en koalitionsregering är inte lätt.
Kompromissandet i regeringen kan gå ut över tydligheten i det partipolitiska budskapet. Inte minst Annie Lööfs tillträde som centerledare visade hur svårt det är att som ny partiledare samtidigt axla rollen som statsråd i en koalitionsregering.