Alliansen gör förstås allt för att punktera löftet att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Men inte ens regeringens vänner tror på det. ”Jag ser inte den politiken”, twittrade en av LO:s ekonomer.

Regeringens jobblöfte är näst intill omöjligt att manövrera eftersom det siktar mot ett rörligt mål det inte går att ha kontroll över.

Det var på partikongressen i Göteborg som Stefan Löfven i talarstolen inför 350 ombud utfärdade sitt löfte att Sverige skulle vara bäst i hela EU. Inte bara med låg arbetslöshet utan med lägsta arbetslösheten.

Hård kritik

Det är ett eko från Göran Persson, som i mitten på 1990-talet lovade att halvera den öppna arbetslösheten till fyra procent. Hans strävan nådde resultat 2005 men det varade inte så länge och

Persson fick hård kritik för att han gömde undan arbetslösheten i statistiken bakom staplar och tabeller med rubrikerna förtidspensionerade och sjukskrivna. Stefan Löfven förtydligade sitt hedersord på Svenska Mässan i Göteborg med att antalet arbetade timmar skulle öka för att löftet skulle vara komplett, vilket gör det svårare att frisera siffrorna.

Tuff kamp

Enligt regeringens egen prognos kommer Sverige att ha en arbetslöshet på 6,4 procent om fyra år.

Magdalena Andersson fick frågan på presskonferensen hur mycket arbetslösheten måste sjunka därefter för att Sverige ska ha lägsta arbetslösheten i EU. Det kunde finansministern inte svara på med hänvisning till att det beror på hur det går för de andra länderna.

Med den kommentaren klargjorde hon själv hur svår ekvationen är att sätta upp mål som förhåller sig till andra länders utveckling, som Sverige inte kan påverka.

I dag har Tyskland en arbetslöshet på 4,8 procent och enligt ekonomerna finns det inget som tyder på att den tyska arbetslösheten ska stiga, vilket gör den svenska kampen tuff, näst intill omöjlig enligt ekonomiska bedömare.

Lättare sagt än gjort

Regeringens satsar på infrastruktur, som ska öka sysselsättningen, vilket får beröm av oppositionen. Men huvudnumret från valrörelsen hette traineejobb – det var de som skulle rädda unga människor från ett liv i arbetslöshet.

Traineejobb var uppenbarligen lättare sagt än gjort. Trots att den energiska arbetsmarknadsministern Ylva Johansson träffat företrädare för varenda kommun i Sverige har hon inte lyckats ro i hamn det som var Socialdemokraternas svar på Alliansregeringens svek mot de unga, som det brukade heta i valrörelsen.

32.000 traineejobb har blivit 10 000 – det för tankarna till Alliansregeringens så kallade YA-jobb, som gav subventioner till arbetsgivare som anställde en arbetslös. Den satsningen flög inte heller lika långt i verkligheten som när Anders Borg presenterade den.

Skrika i motvind

Oppositionen beskriver regeringens budget som socialdemokratisk vänsterpolitik av det klassiska snittet. Det är förstås inte menat som beröm, men beskrivningen välsignades av Magdalena Andersson, som i talarstolen tackade vänsterpartisterna för deras bidrag till budgeten.

Vänsterpartiets Ulla Andersson verkade stoltare än regeringen över till exempel höjd a-kassa, en reform som Socialdemokraterna inte har gjort något stort nummer av.

Allianspartierna föser in a-kasseökningen i ”höjda bidrag” , som de slår regeringen i huvudet med. Trots att ett par av allianspartierna också varit öppna för att höja a-kassan. Men Konjunkturinstitutet, som sagt att en höjning av a-kassan kan leda till högre arbetslöshet, ger kritikerna eldunderstöd.

Även när det gäller regeringens stora provokation mot Alliansen, att höja arbetsgivaravgifterna för unga, får allianspartierna draghjälp av Konjunkturinstitutet som konstaterar att det kan påverka sysselsättningen negativt.

Oppositionen har en hög svansföring, såsom oppositionspartier brukar. Men den här gången kan det höga tonläget vara som att spotta och skrika i motvind. Allianspartierna har ju, i enlighet med Decemberöverenskommelsen, lovat att släppa igenom regeringens budget, trots att den innehåller allt det usla som allianspartierna spytt galla över.