”Malik”, som egentligen heter något annat är i 20-årsåldern och har gjort en resa han kallar sitt livs värsta misstag. Det går inte en dag utan att han tänker på att han har varit där, hos IS – världens i dag grymmaste terrororganisation.

– De sa att vi är unika och väldigt speciella. Många människor vill komma dit, så ta vara på den chansen och gör Gud nöjd. Vi skulle känna oss lyckligt lottade att vi var hos Islamiska staten, berättar han.

Malik är född och uppvuxen i Sverige. Han säger att han var duktig i skolan och hade planer på att fortsätta på högskolan. Men för några år sedan började han intressera sig för religionen och ville veta mer om islam.

– Jag hittade likasinnade som jag såg upp till. Vissa var äldre än mig och jag började hänga med dem. Vi gick till moskén tillsammans, de visste jättemycket om islam och rekommenderade både föreläsare och böcker, säger Malik.

”Kriget i Syrien hade brutit ut”

Samtidigt hade kriget i Syrien brutit ut. Malik berättar hur han såg hur befolkningen slaktades. Fullständigt vidriga filmer där barn kunde ligga i sitt eget blod.

– Enligt islam ska man hjälpa sina bröder och systrar som lider. När jag såg att de pratade om att verkligen resa och hjälpa människorna i Syrien, då kände jag att det här är rätt.

Läs mer: Rapport visar: Hundratals terrorresenärer fick bidrag från svenska staten

Malik säger nu att han hade en romantisk och förenklad bild av situationen. Han lämnade Sverige och lyckades via olika mellanhänder ta sig in i Syrien. Ingen i hans omgivning förstod vad som var på väg att hända, utom den lilla krets han umgicks med.

– I början kunde vi inte göra så mycket. Vi var inlåsta i ett hus, rekryter ska vara avlägsna från allt för att kunna fokusera på varför de är där. De tog min telefon, mitt pass, allting. Vi fick inte ha kontakt med omvärlden. Vi läste Koranen mycket och pratade med varandra. Ibland var det någon som hade föreläsning.

IS-propaganda på Svenska

Terrorgruppen IS har en sofistikerad propagandaapparat. De ger ut tidningar, är aktiva på sociala medier och producerar mängder med filmer på olika språk. Även med svenska IS-jihadister.

Vad såg du när du var där?

– Jag såg att jag var bland de äldsta där. Det fanns vissa som var 40-plus men majoriteten var ungdomar – tonåringar. Det var det jag var mest chockad över först, att alla var så unga.

Malik berättar att det var människor från hela världen som valt att ansluta till terrororganisationen.

– Jag märkte att alla hade samma mål: att kriga tills de dör, men jag var inte alls på den nivån, säger han.

Träffade du många svenskar?

– Ja, det gjorde jag. Majoriteten av dem är döda, de jag kände. De flesta var från Göteborg och Stockholm.

Självmordsbombare skriver upp sig på lista

De nya rekryterna förbereds väl för att tjäna IS. De blir indoktrinerade med deras propaganda. Allt i islams namn.

Rekryterna uppmanas att skriva upp sig på en lista för att ansöka om att bli självmordsbombare. Terroristerna i IS samlade alla rekryter och talade om framgångarna i Irak och Syrien, och hävdade att de till stor del berodde på självmordsbombare.

– Enligt IS så kommer självmordsbombare efter Gud. På grund av dem så kunde vi ta över saker som vi inte kunde förut. En man kan döda hundra personer – om du bara är soldat kan du kanske döda fem personer, max. Som självmordsbombare kommer du direkt till paradiset.

Läs mer: Utsmugglade från IS berättar om skräckvälde i ny bok

Enligt Malik så var det så många som runt 40 procent av alla rekryter som skrev upp sig på dödslistan.

Vad hände sedan med dem som skrev upp sig?

– De samlade oss och började ropa upp namn från listan. De personerna skulle ställa sig mot väggen. Och terroristerna berättade att ”det här är de som ska rädda oss. Det är de här som har ett hjärta av guld och tror på det som Gud säger”.

– Det kändes helt sjukt, jag förstod att jag aldrig skulle få se dem igen. De kommer åka dit och spränga sig själva, döda en massa människor, säger Malik.

”Aldrig ens avfyrat ett vapen där”           

Malik påstår själva att han inte deltagit i strid, att han aldrig gick på träningsläger. Att han åkte till Syrien för att hjälpa människor.

– Jag har aldrig ens avfyrat ett vapen där.

Vad är det som gör att jag ska tro på det?

– Jag kan ju inte bevisa något. Men jag har aldrig varit en sådan aggressiv människa som vill döda människor för någon anledning alls, egentligen. Det har aldrig varit svaret. Det var också det som fick mig att lämna. Jag kunde inte, säger han.

Hade det undgått dig att det är en dödssekt?

– Det blev verkligt då, när jag var där – därav chocken. Innan var det teoretiskt prat och filmer, men nu skulle de här killarna in i den där bussen och sen vidare till Irak för att spränga sig själva och andra. För mig – då, vid det ögonblicket – kändes min vistelse fel, främmande och onaturlig och att jag inte alls bidrog med något gott.

– Det känns som att de hittar nya massgravar nästan varje dag, eller att en terrorattack skett någonstans i världen. Skammen jag känner av att jag lät mig luras av känsloladdade tal är obeskrivlig.

Varit hemma i över ett år

Malik hittade på en lögn om att han var tvungen att lämna IS för ett tag, men lovade att komma tillbaka. Han hade tur som fick tillbaka sitt pass och lyckades ta sig ut. Nu har han varit hemma i över ett år.

Vad hände när du kom hem då?

– Det kändes först som ett misstag att jag kom tillbaka, det kändes som om jag lurade religionen. Det IS har lärt mig satt kvar i mig.

Trots att Sverige är ett av de länder i Europa varifrån flest har åkt för att ansluta till IS om man ser per capita, så finns det så gott som ingen avprogrammering av de terrorresenärer som återvänder. I flera andra europeiska länder finns det framgångsrika sådana, ofta är en imam inkopplad.

Fanns det någon du kunde prata med då, när du kom hem?

– Nej, det fanns ingen. Och det skulle behövas faktiskt. Man behöver någon att kunna öppna sitt hjärta med och berätta vad man har sett och hur man mår. Vad man är rädd för. Samtidigt är det hela tiden människor som försöker dra dig tillbaka.

Malik berättar att han drog sig undan och försökte undvika de människor som försökte locka tillbaka honom till terrorgruppen.

– Jag kände att jag var trött på det här livet, att människor ska dö och att jag ska dö snart också. Jag vill leva och jag kände att det här inte var rätt sätt att leva.

”Fått en ny chans”

Enligt Malik är det tack vare hans familj som han har klarat sig och fått en ny chans.

– De har inte dömt mig, det är egentligen bara med min farsa och min morsa som jag har kunnat prata om min tid i Syrien. Ingen annan.

Hur tycker du man ska göra med personer som kommer tillbaks från IS?

– De borde ha någon att prata med tycker jag. Det värsta som kan hända är att de gör någonting här i Sverige, hänger du med?

Gör vad då?

– Typ begår något attentat här. Det är inte omöjligt att det kan hända. För om någon kommer tillbaka efter tio månaders strid och inte har någon att prata med här i Sverige finns det risk att han känner sig sviken. Han kanske tar ut det på ett visst sätt, säger Malik.

Vad tänker du om allt det här i dag?

– Jag tycker att det är helt sjukt. Jag tänker på det varje dag. Jag har skuldkänslor och jag skäms väldigt mycket.

”Om vi inte hjälper dessa unga hjälper vi också IS”

Bergsjön ligger i nordöstra Göteborg. Just ifrån nordöstra Göteborg har ett stort antal personer åkt för att ansluta till IS. Abdirahman Sheikh Muhiadiin Eli är imam och har en bönelokal i Bergsjön. Han säger att föräldrar har vänt sig till honom för att få hjälp när deras söner lockats att resa till Syrien.

– Jag är en förälder. Jag är en muslim. Jag är svensk medborgare. I alla sammanhang anser jag att det angår mig. Hur vi hanterar den här frågan är jätteviktigt. Det blir inte bara ett svek mot dem, utan mot hela samhället. Jag kan illustrera det hela såhär: Min grannes lägenhet brinner, och hur jag än kan hata och avsky min granne finns det en plikt att rädda honom, eftersom att rädda honom innebär att rädda min egen lägenhet.

Abdel Rahman Sheiikh Moyedin Eli menar att det är oroande att det ofta saknas utarbetade program i Sverige för att avprogrammera och hantera de här terrorresenärerna.

– Om vi inte hjälper dessa unga att hitta vägen tillbaka då hjälper vi också IS, säger han.