Ur serien ”Torka aldrig tårar utan handskar” Foto: SVT

”Jag hade 23 kors i adressboken”

Uppdaterad
Publicerad

Kjell Rindars partner var en av de första i Sverige som dog av aids. Men det skulle bli fler. -Jag hade 23 kors i adressboken i slutet av 80-talet. Det kanske är normalt för en 85-åring men jag var drygt 45, säger Kjell Rindar, förbundsordförande för  RFSL under flera år på 70- och 80-talen.

-Av dem var nio-tio nära vänner och resten bekanta. Det ena sorgen pågick när nästa började, säger han. 

Kjell Rindar, vars partner var ett av de allra första dödsoffren i aids i Sverige, har bidragit till researchen bakom den hyllade SVT-serien ”Torka aldrig tårar utan handskar”.

Bilden, som serien ger av tiden när aids slog till i Sverige, är enligt Kjell Rindar i stort sett korrekt. Han vill dock understryka att det också fanns medmänsklighet såväl i vården som i de drabbade familjerna.

-Det var inte all vårdpersonal som tog på sig visir och handskar men visst förekom det. Det såg jag med egna ögon. Många trodde, framför allt i början, att smittan kunde vara luftburen.

-Bland det värsta var hyckleriet. Man fick inte nämna dödsorsaken, utan sade ofta att det var cancer. Det mörkades och ljögs på begravningar, berättar Kjell Rindar.

Ibland fick inte heller den närmast sörjande, nämligen partnern, vara med vid begravningen eller i dödsannonsen.

En positiv sida

Samtidigt som det var en fruktansvärd period, där vännerna försvann en efter en, fanns det parodoxalt nog en positiv sida.

När aids slog till fungerade det som en ögonöppnare för myndigheterna som insåg att det behövdes information. 

-RFSL fick mera pengar och kunde anställa folk. Vi hade på 70-talet börjat åka runt och informera om bögar och lesbiska i skolorna och detta intensifierades och breddades, säger Kjell Rindar.

Tidigare hade osynliggörandet varit mycket svår för de homosexuella. Nu blev det möjligt att berätta vad homosexualitet är.

-Man kan säga att synligheten ökade även om det skedde i det väldigt obehagliga ljuset av aids och hiv, säger Kjell Rindar som påpekar att ”pöbelfasonerna” inte försvann.

Nu kunde man lägga ”aidsspridare” till repertoaren av tillmälen, där ”bögjävel” var det vanligaste.

Sammanhållning och omtänksamhet

Serien ”Torka aldrig tårar utan handskar” är inte bara historisk. Den ger också allmänna inblickar i hur det kan vara i det som Kjell Rindar skämtsamt kallar ”homofileriet”.   

-Det finns sammanhållning och omtänksamhet. Och alla är inte lika. Där finns till exempel den ”bitchige” Paul och en mångfald av av yrken, personligheter och nationaliteter.

Bromsmediciner

En annan scen i serien som, enligt Kjell Rindar, har stort informationsvärde är när rollfiguren Benjamin i sista avsnittet får besked om att virusmängden i hans blod knappt är påvisbar.  

Benjamin tar sedan länge bromsmedicin.

-Säker sex är numera en självklarhet för de flesta män som har sex med män, säger Kjell Rindar.

-I dag anser dock många, att de som får de nya bromsmedicinerna i princip inte är smittsamma, i varje fall mycket lite smittsamma. De som mer riskerar att smitta andra är personer, som inte vet att de bär på hiv, och därför inte behandlas, säger han.

Läget mycket bättre

Kjell Rindar tycker att läget för de homosexuella i Sverige är radikalt mycket bättre än på 80-talet. Motståndet finns idag särskilt i religiöst extrema och i högerextrema miljöer.

De frågorna som tas upp i dag är ”små”. Med det menar Kjell Rindar att de inte berör så många – t ex att tvingas till sterilisering när man byter kön. Men information i skolor och andra miljöer är fortsatt viktig. Homosexuella i flera invandrargrupper vågar till exempel inte vara öppna inför familj och vänner.

Internationellt

I dag handlar det mycket om internationellt arbete för HBT-rörelsen.

Det finns mycket att göra i Ryssland och i andra före detta kommunistländer, i Afrika och i den muslimska världen. Där behövs mycket upplysning och kamp mot fördomar.

-Det är väldigt vanligt att man kopplar ihop homosexualitet med pedofili, säger Kjell Rindar som tycker att det trots allt finns skäl att vara optimistisk.

Han nämner bland annat att FN och Europarådet har uttalat sig mot diskriminering av homosexuella.

-Men det är inget som har kommit av sig självt. Många unga säger att det ”blivit så bra” i Sverige. Men det har inte bara ”blivit”.

-Nyanlända homosexuella tror ofta att situationen för bögar och lesbiska alltid har varit som i dagens Sverige. Men vi har fått kämpa alltsedan 1950-talet för att förändra ett mycket homofobt samhälle, säger Kjell Rindar.

Ny dokumentär

I dag måndag 29 oktober klockan 21.00 sänds den nyproducerade dokumentären Smittad” i  SVT1 där vittnesmål varvas med unikt arkivmaterial från tidigt 80-tal.

”Aids drog ner rullgardinen”

Nyligen berättade SVT-medarbetaren Torsten Jansson i SVT:s webbtv-program ”Kommentatorerna”  hur det var att vara homosexuell och gayaktivist på 1980-talet.

-Aids drog ner rullgardinen för oss, sade han.

Se intervjun med Torsten Jansson här!

Sjukdomsstämpeln

”Det är vansinne att kalla folks förmåga till kärlek för sjukdom”

Så sade Kjell Rindar, dåvarande ordförande i RFSL Stockholm, i Aktuellt 1978.

Året därpå slutade Sverige, som första land i världen, att klassificera homosexualitet som sjukdom.

Klicka på bilden nedan för att se inslaget som SVT gjorde 20 år efter att sjukdomsstämpeln avskaffades!

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.