– Det är ett kraftigt ord att använda, men någonting har hänt med hela systemet efter millennieskiftet. Tidigare var det kanske fem procent av Östersjöns bottnar som var döda, men nu är vi alltså uppe i 15 procent som är helt döda, där det bara förekommer bakterier, säger Lars Andersson, oceanograf på SMHI, till Ekot.
Fosforutsläpp boven
Den skrämmande utvecklingen av bottendöden i Östersjön beskrivs i den årliga miljörapporten Havet, som ges ut av Havsmiljöinstitutet, naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Anledningen är främst utsläpp av fosfor från länderna runt Östersjön som under åratal lagrats i bottensedimenten. Tidigare hjälpte inflöde av syrerikt saltvatten från Västerhavet till att hindra bottendöden, men enligt Lars Andersson är nu läget så illa att detta inte hjälper längre.
Ökar algblomningen
När fosforn stiger från botten ökar den också utbrotten av blågrön algblomning.
– Nej, det ligger så mycket begravt i sedimenten i bottnarna att även om man skulle stänga av tillförseln från land helt och hållet så kommer vi nog att få dras med det här problemet bra många år framöver, säger Lars Andersson.
”Politikerna måste agera”
Annika Jacobson, Chef för Greenpeace i Sverige, menar ansvariga ministarar nu måste agera.
– Det är naturligtvis bedrövligt, men det är dessvärre inte speciellt förvånade. Men det här är precis vad som händer när politiker reagerar alldeles för sent på varningssignaler, och varningssignalerna i Östersjön har pågått under lång tid. Det som är viktigt nu är att nytillträdda miljöminister Karolina Skog och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht tar forskningens rekommendationer på allvar.
Den nya miljöministern, Karolina Skog (MP), säger i sin tur till SVT att det är en allvarlig situation.
– De nya rönen om en kraftig ökning av syrefria, döda havsbottnar i Egentliga Östersjön är en starkt oroande utveckling, Jag och regeringen tar utvecklingen på stort allvar.
– Det är oerhört viktigt att havsmiljöpolitiken inte bedrivs enbart nationellt, utan gemensamt med de andra länderna kring Östersjön. Inget enskilt land kan ändra utvecklingen – här krävs starka gemensamma insatser.