I patientlagen finns ett uttryckligt krav på att vården ska kunna erbjuda en fast vårdkontakt till den som så önskar, och att man även ska informera patienten om denna möjlighet.
När det gäller primärvården går lagen ett steg längre och slår fast att man även ska erbjudas en fast läkarkontakt.
”Patienten ska få möjlighet att välja en fast läkarkontakt inom primärvården” står det i klartext.
Funnits sedan 90-talet
Herman Pettersson som är jurist på Inspektionen för vård och omsorg, IVO, förklarar i ett mejl till SVT Nyheter att lagens formulering om fast läkarkontakt funnits i olika lagtexter sedan 90-talet.
”Bestämmelsen innebär att landstingen har en skyldighet att organisera sig så att patienten kan välja en fast läkarkontakt. Det finns alltså en skyldighet för landstingen att tillhandahålla denna möjlighet för patienten,” skriver Herman Pettersson.
”Inte säker”
Samtidigt finns det många exempel på att patienter får möta olika läkare i kontakterna med vården, och enligt Sveriges kommuner och landstings (SKL) senaste patientenkät är det bara varannan patient som fått träffa samma läkare som man brukar träffa, vid sitt senaste besök hos vårdcentralen.
40 procent saknar enligt enkäten en fast läkarkontakt på vårdcentralen, 31 procent uppger att man ”sällan eller aldrig” får träffa samma läkare vid besöken och 12 procent att man trots önskemål inte fick träffa den person man önskade vid det senaste besöket.
Landsting medger problemet
När SVT Nyheter möter ansvariga på svenska landsting är det flera som erkänner att man har svårt att uppfylla lagens krav.
Lars-Olof Tobiasson, chefläkare i östra Skåne, är tveksam till om svårt sjuka kan få en fast läkarkontakt om de så önskar.
– Nej, jag är inte säker på att man kan få det överallt tyvärr.
Inte heller inom Region Gävleborg klarar man lagkravet, åtminstone inte när SVT möter regiondirektören Svante Lönnbark.
– Men precis i dag har vi tydliggjort ett uppdrag för några av våra medarbetare att ta fram en rutin som gör det möjligt, säger Svante Lönnbark.
Kan inte prövas i domstol
Herman Pettersson på IVO skriver att syftet med att skriva in skyldigheten i patientlagen var att stärka patientens ställning, men att lagen samtidigt inte ger patienten några ”utkrävbara rättigheter” som vederbörande kan gå till domstol med.
De landsting som i dag inte kan uppfylla lagens krav riskerar därmed inte att dras inför rätta för sitt agerande.
Tveksamt om något landsting klarar kravet
Dag Larsson (S), ordförande för SKL:s sjukvårdsdelegation, medger att landstingen bryter mot lagen om patienter inte får fasta läkar- eller vårdkontakter när de så önskar.
– Ja, i den mån folk ber att få en fast vårdkontakt och inte får det så är det klart det är ett brott mot lagen.
Enligt landstingsrådet Ingallill Persson (S) i Dalarna är det mycket osannolikt att något landsting – inklusive hennes eget – i dag klarar lagens krav på en fast läkarkontakt.
– Nej, det tror jag knappast något landsting kan göra, säger Ingallill Persson (S) till SVT Nyheter.
Se de ansvarigas kommentarer i inslaget här ovan.
SVT granskar just nu systemet med inhyrd personal i vården. Tipsa oss och diskutera #hyrnotan i sociala medier.
FAKTA: Så säger lagen
Patientlag (2014:821)
3 kap.
2 § Patienten ska även få information om
- möjligheten att välja behandlingsalternativ, fast läkarkontakt samt vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård,
- möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt,
- vårdgarantin, och
- möjligheten att hos Försäkringskassan få upplysningar om vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.
6 kap.
1 § Patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt.
2 § En fast vårdkontakt ska utses för patienten om han eller hon begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet.
3 § Patienten ska få möjlighet att välja en fast läkarkontakt inom primärvården.
4 § För en enskild som har behov av både hälso- och sjukvård och insatser från socialtjänsten ska en individuell plan upprättas under de förutsättningar som anges i 3 f § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).