Enligt Brottsförebyggande rådets senaste undersökning utsätts 48.000 kvinnor varje år för fysiskt och/eller psykiskt våld i nära relationer. Ett par tusen män söker samtidigt hjälp för att de på olika sätt våldför sig på sin partner. Men många av de här männen ser sig inte själva som kvinnomisshandlare, visar en ny avhandling från Lunds universitet.
Försvarar beteendet
– Trots att de söker sig till en mansverksamhet för att de gjort något moraliskt förkastligt, så förnekar männen inte sina gamla jag. I stället diskuterar de våldshandlingarna utifrån förklaringar där de upprätthåller bilden av sig själva som moraliska personer, säger sociologen Susanne Boëthius vid Lunds universitet.
Att på olika sätt försvara sitt beteende är utmärkande för de flesta av männen i studien. Det handlar inte bara om att rättfärdiga våldet genom att lägga över skulden på andra personer eller omständigheter. Männens definition av våld har ofta förskjutits. En knuff blir bara en knuff.
– På så sätt tar de inte på sig själva ansvaret för våldet, trots att de erkänner själva våldshandlingarna. De anstränger sig för att luckra upp bilden av vad en kvinnomisshandlare är, säger Boëthius.
Tusentals söker hjälp
Varje år söker runt 2.500 män hjälp hos de 30 samtalsmottagningar som är samlade under Rikskriscentrum, riksorganisationen för kriscentrum för män. I organisationen finns cirka tre fjärdedelar av de mottagningar i landet som tar emot våldsutövande män.
Den första kontakten med en mottagning sker ofta i samband med att partnern flaggat för skilsmässa, men även andra former av livskriser kan trigga männen att ta det avgörande steget.
-Men att vara motiverad räcker inte alltid. Man vet att det är dödligt att röka, men gör det ändå. Så vi måste förvandla den yttre motivationen till ett inre beslut, säger socionomen Owe Sjölander på Rikskriscentrum.
Behandlingen fungerar
Sjölander har arbetat med våldsamma män sedan början av 90-talet. Behandlingen tar tid, mellan ett och två år, och har ofta goda resultat.
– Det räcker inte att veta att det är fel. Man behöver arbeta aktivt med att både prata om det, se orsakerna och knyta det bakåt i tiden, säger han.
Nästa steg blir att ersätta beteendet med ett nytt beteende. Och trots vad många av männen uppgett i Boëthius enkäter och intervjuer så fungerar ofta behandlingen. Efter redan ett år i verksamheten svarar över 60 procent av de män som medverkat i avhandlingen att de slutat slå.