Ja, hur vidskepliga och pseudovetenskapliga är svenskarna? Det har Föreningen Vetenskap och Folkbildning velat ta reda på. Deras undersökning från 2015, rörande hur vi svenskar förhåller oss till vetenskap, konspirationsteorier och det övernaturliga, visar att det är det så många som 37 procent av svenskarna som tror på paranormala fenomen, det vill säga övernaturliga händelser som inte kan förklaras av vetenskapen.

En av dem är Anni Söderström. Hon har i många år arbetat på Häringe slott som servitris och guide och hon säger att det spökar på slottet.

– När man har guidade turer är det många gäster som berättar att det var någon som la en hand på ryggen på dem, trots att de inte haft någon person bakom sig, säger hon.

”Jag vet att de finns”

Så du tror på spöken?

– Jag tror inte på spöken, jag vet att de finns. På slottet kan ljus helt oförklarligt flytta sig, golv knarra och ibland, efter att jag stängt igen en viss del av slottets övervåning, så kan jag höra ett sorl av folk som pratar och ett slammer av kaffekoppar, trots att jag vet att det omöjligt kan vara någon där.

Undersökningen från Föreningen Vetenskap och folkbildning visar också att drygt var femte kvinna tror på spöken medan bara var tionde man gör det.

Rolös i graven

Men vad man genom tiderna satt för namn på spöken och gengångare varierar enligt religionshistorikern Frederik Wallenstein.

– Ja, om man tittar i den gamla folktron, så finns massor av namn på det här, förklarar han. Det kan heta vålnad, gengångare, gast, myling... Det de har gemensamt är att de tros vara döda människor som på ett eller annat sätt ger sig tillkänna.

Varför tror man då att dessa personer går igen?

– Enligt folktron för att man var rolös i graven och behövde meddela någon någonting  eller ville be någon om förlåtelse. Och det kan säkert vara trösterikt att tänka att den möjligheten finns.

Och vad finns det, enligt folktron, för motmedel mot spöken?

– Stål och vassa föremål som knivar.

Utbildning oviktigt för spöktro

Anni Söderström berättar att hon sett många spöken på slottet där hon jobbar. Enligt myten ska en av dem vara den forna ägarinnan, Margerite Wennergren.

– Henne kan man se i antingen svart klänning eller mörkgrön sammetsklänning när hon går runt i sitt sovrum, hävdar hon.

Vad säger folk som inte tror på spöken, tycker de att du är tokig?

– Ja, det tycker de. Men jag bryr mig inte. De får tycka vad de vill.

Utbildningsnivån spelar, enligt undersökningen, ingen roll när det gäller tron på paranormala fenomen.

– Så har det nog alltid varit, säger Frederik Wallenstein. En tro på det övernaturliga känner vi igen från alla klasser och alla tider. På landsbygden, men också i storstaden. Och egentligen är det väl inte så konstigt. Livet och döden är ju de stora mysterierna i den mänskliga tillvaron.