Det är fjärde gången vi träffar 14-årige Ahmad sedan han kom till Sverige i Växjö från krigets Syrien för nio månader sedan tillsammans med sin farbror Mohammad Khaled. Ahmad är på väg till kommunens musikstudio, där han tillbringar allt mer tid efter skolan.

– Musiken är mycket viktig för mig. Jag kommer hit ganska ofta för att få utlopp för mina känslor i sångerna.

Sånger om bardomen

Ahmad sjunger om längtan efter hemlandet och barndoms kvarter:  

”Jag önskar få återvända till mitt kvarter. Jag önskar att åter få vara ett barn, att få kalla polisen ”farbror” och inte ”min herre”. Att få se Tom & Jerry och inte Ban-Ki-moon och Kerry.”

Han beskriver Syrien som en människa och får utlopp för allt han har i hjärtat:

”Syrien, du kärleksfulla, din tystnad dödar mig, dina barn dör och du är så tyst.”

Ahmad har inte träffat sina föräldrar och sina tre syskon på ett och ett halvt år. Han och hans farbror Mohammad flydde först till Turkiet där de stannade ett halvår innan de kunde ta sig över havet till Grekland. Sedan vandrade de långa sträckor genom Europa.

Utdragen asylprocess

De har ännu inte fått komma till sin första intervju på Migrationsverket och oron för familjen och den långa ovissa väntan på vad som ska hända är ständigt närvarande i deras liv.

– Folk berättade för mig att jag skulle komma till ett hem och få hit min familj snabbt. Men jag kom hit och... inget stämde. Nu är jag trött på att vänta, säger Ahmad.

Ibland har han svårt att hålla kontakt med familjen, som är kvar i kriget, på grund av den osäkra tillgången till el och internet i Syrien. Det gör honom orolig att något hemskt har hänt. Han slutade äta en period av oro för vad som hänt hans familj efter att ett telefonsamtal bröts oväntat och abrupt:

”Trodde någon blivit dödad”

– Samtalet mellan oss bröts. Sedan gick ett par tre dagar då jag inte kunde tala med dem. Jag var rädd att något hade hänt dem. Att någon blivit dödad eller att några stormat huset, eller något sådant. Det känns lite bättre nu när jag kunnat få kontakt, säger Ahmad.

Ahmad bor tillsammans med sin farbror Mohammad på ett asylboende. Medan de väntar går de på regelbundna möten hos socialtjänsten, som hjälper till med det de kan. Men de kan inte påverka asylprocessen.

SVT har följt dem till ett möte. Där förklarar farbrodern Mohammad att Ahmad emellanåt mår dåligt och även om han själv gör sitt bästa känner Mohammad att han inte räcker till.

Kan inte ersätta

– Ahmad lider för att han saknar sin familj. Jag försöker ta hand om det men jag kan aldrig ersätta hans mor och far, säger Mohammad Khaled.

När mötet går mot sitt slut tackar Ahmad alla dem som han upplever bryr sig om honom:

– De bryr sig om mig. Jag känner att det finns de som bryr sig. Men jag saknar min familj säger Ahmad med gråten i halsen.

LÄS OM AHMAD PÅ ARABISKA:

أحمد، 14 عام- الغناء وسيلة لتفريغ مشاعري