När Anna Kinberg Batra pratar om att göra rätt för sig handlar det mest om invandrare. Talar hon om sexuella ofredanden landar det i att det ska bli lättare att utvisa icke svenska medborgare. Moderatledaren säger att hon inte fiskar i grumliga vatten. Möjligen leker hon med elden.
Anna Kinberg Batra höll nog Almedalens mest intressanta och tydliga tal. Det råder ingen tvekan om vad Moderaterna vill med sin politik och sin retorik. Kinberg Batra träder fram ur den ängslighetens dimma hon tidigare famlade i och pekar ut sitt parti som Sverigedemokraternas största konkurrent. Hon gör det på Sverigedemokraternas hemmaplan både i ord och handling. Moderaterna gör inte ens någon hemlighet av varför de stundtals börjat låta sverigedemokratiska. De vill ringa i klockor, som får Sverigedemokraternas väljare att lyssna.
”En stor förflyttning i retoriken”
Jimmie Åkesson kallar det förnekelse att inte, som han, koppla ihop invandrare med kriminalitet och brott som sexövergrepp. Nu gör Anna Kinberg Batra det också, om än inte lika frispråkigt som Åkesson. I sitt tal i Almedalen upprördes Anna Kinberg Batra, i likhet med övriga partiledare, över sexuella ofredanden på musikfestivalerna. Hon presenterade ett förslag till ny brottsrubricering – grovt sexuellt ofredande. I samma andetag sa hon att Moderaterna vill ändra lagstiftningen så att det ska bli lättare att utvisa utländska medborgare. Det är en stor förflyttning i retoriken som lätt får lyssnaren att tänka på utländska medborgare som en grupp och att associera till dem som brottslingar.
”Moderaterna rör sig i ett gränsland”
Moderaterna är medvetna om att de rör sig i ett gränsland, där de går på hal is. I samtal med SVT säger en av de moderata medarbetarna att de gör det i förvissning om att väljarna litar på att Moderaterna har en helt annan människosyn än Sverigedemokraterna.
Osvenskt med fosterlandshyllningar från politiker
Det har hittills inte legat i svenska politikers värderingssystem att stå i talarstolen och brista ut i kärlek och hyllning till fosterlandet, det är osvenskt. Stefan Löfven gjorde det fyrtio gånger. Isabella Lövin låg inte långt efter. Och varje hyllning gick ut på att Sverige är, om inte störst, så bäst och vackrast. Löfven, som sjöng sin lovsång till Sverige med en gul rapsåker i bakgrunden, ville gjuta mot i dysterkvistarna som sagt till Sifo att de inte tror på Sverige, med en lovsång till landet, som bygger på den svenska modellen. Den är unik, ekade det i Almedalen. Fast den danske ekonom som var med på socialdemokraternas ekonomiska seminarium tidigare på dagen, påpekat att den svenska modellen lika gärna kunde heta den nordiska modellen.
”Alla partiledare har plötsligt kommit ut som nationalister”
Nästan alla partiledare har plötsligt kommit ut som nationalister. Fast inte Jan Björklund. Han stack ut med sitt föga publikfriande budskap att det behövs mera EU. Inte mera Sverige alltså.
Frågan är om den nationalistiska yran är ett Almedalsfenomen eller om den kommer att elda politiken även efter sommaren. Vart tar den i så fall vägen? Statsvetarprofessorn Marie Demker varnar för att svenska politiker är blåögt ovana vid att hantera frågor om nationalism. Och att politikerna har ett stort ansvar för att den inte löper amok och polariserar ännu mer och skär ut ett vi och ett dem under sin framfart.
”Vem ska regera med vem?”
En annan kär, i alla fall återkommande, fråga i svenska politik är vem som ska regera med vem. Den är mer aktuell än någonsin nu när inget av de traditionella blocken ser ut att få majoritet efter att Sverigedemokraterna blivit ett tredje block. Frågan har tvinnat sig fram under hela veckan i Almedalen. Kommer Moderaterna att göra sig beroende av Sverigedemokraterna för att få makten? Moderaternas strategi är att Anna Kinberg Batra ska bli statsminister, även om Stefan Löfvens allians är större än hennes. Då behöver hon Sverigedemokraternas stöd i själva statsministeromröstningen. Är hon beredd att stå i tacksamhetsskuld till Jimmie Åkesson?
Den frågan är inget Almedalsfenomen. Den kommer att ställas hela vägen fram till valet 2018.