Efter 20 år i Oslo, bland annat som regionchef för ett möbelföretag, bestämde sig Eirin Holand för att flytta tillbaka Lierne, en kommun vid gränsen mot Sverige. Här har hon startat en liten chokladfabrik som snart kommer att utökas.

– Det finns en väldig optimism bland folk här i Lierne, säger Eirin Holand. Just nu är det bara jag och tillfällig extrapersonal som driver verksamheten men snart räknar jag med att kunna anställa.

Trots att Lierne ligger i glesbygden tvekade aldrig Eirin Holand att flytta tillbaka till sin hembygd.

– Det var fantastiska år i Oslo som jag inte skulle vilja vara utan. Men nu vill jag tillbaka till lugnet och den vackra naturen.

Knappt 1.400 människor bor i Lierne, ungefär hälften så många som det bor i Sveriges minsta kommun. Här finns polis och räddningstjänst, bibliotek, två simhallar, en nybyggd skola och en nybyggd sporthall. Kommunalrådet är också en av Liernes återvändare.

– Ska man satsa på framtiden måste det finnas en bra skola, säger Bente Estil, kommunalråd i Lierne. I Norge tycker jag vi har en bra regionalpolitik där vi även valt att satsa på de små glesbygdskommunerna. Det gör att det finns pengar till god kommunal service även här.

På svenska sidan läggs butikerna ned

På andra sidan gränsen, i Strömsunds kommun i Jämtland, träffar jag Anna och Ulrik Jansson. Liksom många andra strömsundsbor har de flyttat härifrån. Nu bor de i Sundsvall och det gör också två av deras vuxna barn. De senaste 60 åren har Strömsunds kommun förlorat mer än hälften av sin befolkning.

– Vi hade en blomsteraffär och en städfirma här, berättar Anna Jansson. Det gick väl några år men vi såg åt vilket håll det lutade.

– Affärer som lade ner på löpande band, fyller Ulrik Jansson i.

– När vi började så fanns det två affärer av allt, fortsätter Anna. Två blomsterbutiker, två sportaffärer och så vidare. Men när alla började slå igen förstod vi att det inte fanns någon framtid här för oss heller.

Självstyre och lägre avgifter i Norge

Lierne som blomstrar och Strömsund som folk lämnar. Norge och Sverige har valt helt olika strategier för att hela landet ska leva. Och det handlar enligt forskarna inte bara om oljepengar.

– Ekonomin skulle ha varit svagare men principerna för den norska glesbygdspolitiken fanns där långt innan vi hittade olja, säger Katrine Rönningen, forskningsledare vid Norska institutet för bygdeforskning.

– Alla de åtgärder vi har i Norge skulle man också kunna införa i Sverige. Det handlar om politisk vilja.

Forskarna pekar på två viktiga faktorer som skiljer de båda länderna åt.

I Norge styr kommunerna över sina naturtillgångar. Det betyder att Lierne, som är en vattenkraftskommun, får behålla en stor del av intäkterna från kraftproduktionen.

I Strömsund, med 19 vattenkraftsdammar, hamnar intäkterna hos staten och kraftbolagen.

Och när Eirin Holand ska anställa folk till sin chokladfabrik, då är arbetsgivaravgiften bara en bråkdel av vad den är i Oslo, 5,5 procent. I Strömsund, liksom i övriga Sverige, ligger arbetsgivaravgiften runt 30 procent.

Norska principen: hela landet ska vara befolkat

– Det betyder väldigt mycket att arbetsgivaravgiften är låg, säger Eirin Holand. Det gör att kostnaden kan hållas nere för småföretagen i glesbygden som annars hade haft svårt att klara sig.

– Differentierade arbetsgivaravgifter är antagligen det bästa och billigaste glesbygdsstödet man kan tänka sig, säger Katrine Rönningen. Det kostar ingenting att administrera.

Ända sedan unionsupplösningen med Sverige 1905 har Norge haft som grundprincip att hela landet ska vara befolkat. Och det märks i glesbygdskommunernas ekonomier.

Strömsunds kommun har räknat ut att man skulle ha 200 miljoner mer i kommunkassan om kommunen legat på den norska sidan.

– Tänk om vi kunde följa det goda norska exemplet på hur god regionalpolitik skulle skötas, säger Göran Bergström, kommunalråd i Strömsund. Då skulle jag och andra kommunalråd i Norrlands inland hamna i himmelriket. Nu får vi istället vända på varenda krona, samtidigt som vi skulle behöva göra satsningar för att få ungdomar att stanna.

På chokladfabriken i Lierne bjuder Eirin Holand på praliner där fyllningen består av norsk brunost.

– Det är viktigt att det är nära till god kommunal service, säger Eirin Holand. Närhet är A och O när man ska etablera sig och här är det nära till det mesta. Jag upplever att trenden i Norge är att folk flyttar tillbaka till hembygden då de bildar familj.