Läraren Maria berättar för SVT om betygspressen. 

– Om man sätter många F kan man bli kallad till skolledningen för att förklara sig. För det handlar om att hålla en bra statistik för att locka elever. 

Men kan inte det vara en varningsklocka, att läraren inte lär eleverna det de ska? 

– Absolut. Men jag undrar om inte vi som yrkesgrupp är mer utsatta än andra för den här typen av påtryckningar, säger Maria.

Kunskaperna försämras

De internationella kunskapsmätningarna PISA visar fallande kunskaper för svenska elever i årskurs nio, sedan millennieskiftet. Den senaste mätningen gjordes 2012, och resultaten från den senaste mätningen, 2015, presenteras i december i år. Samtidigt blir betygen allt högre. 

– Betygen stiger, men kunskapen så som de mäts enligt internationella kunskapsmätningar faller, säger Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. 

Är den här utvecklingen väldigt tydlig skulle du säga?  

– Ja, det är den. Nedgången vad gäller PISA-resultat är stor. Och uppgången i betyg är också stor. Uppgången är nästan lika stor som nedgången, om man räknar om det i jämförbara enheter. Så det är en påtaglig förändring.  

Blev ombedda att höja betygen

Uppdrag granskning har skickat ut en enkät till 1.500 medlemmar i Lärarnas riksförbund. Knappt hälften har svarat, och av dem har 32 procent upplevt att rektor eller huvudman försökt påverka deras betygssättning. I de allra flesta fall, 89 procent, har lärarna blivit ombedda att höja elevernas betyg. Det handlar om både kommunala och fristående skolor. 

Maria har, som många andra lärare SVT har haft kontakt med, valt att vara anonym eftersom hon är rädd om sitt arbete. 

– Man borde kunna diskutera det mer öppet, men som det ser ut idag kan man inte göra det. 

När Maria var ny på sin nuvarande arbetsplats uppmanades hon godkänna en elev hon hade tänkt ge ett underkänt betyg. 

– Jag gick på ett vikariat och jag var nyanställd. Jag vågade inte säga nej.

”Ingenting jag är stolt över”

Vad tänker du om det idag? 

– Jag skäms! Det är ingenting jag är stolt över. 

I enkäten vittnar flera lärare om att pressen också finns inbyggd i systemet. 

Maria menar att många F också innebär att skolan får sämre rykte. Och att skolan då får färre sökande elever. 

– I förlängningen riskerar vi ju våra egna jobb om vi sätter många F. Jag menar inte att vi sätter glädjebetyg, men att man kanske helt enkelt sänker kraven i sin undervisning, säger hon.

Vad är det för skillnad att sätta ett glädjebetyg och sänka kraven? 

– Ja, det är frågan. Där har vi en hårfin gräns, var går den någonstans? Man får som lärare försöka känna efter med maggropen hur långt man kan gå med hedern i behåll helt enkelt. Och jag är rädd för att vi håller på att bli avtrubbade.

Spärrarna är borta

I dagens system är det kunskaperna som ska avgöra ditt betyg. Före 1994 jämfördes eleverna istället med varandra. Jonas Vlachos menar att spärrarna mot att sätta allt högre betyg är borta. 

– På det relativa betygssystemets tid fanns det spärrar. Då fick man inte avvika mer än litegrann från skolans resultat på de nationella proven. Eller på centralproven som det hette då. Provresultaten blev betygsnormerande för klassen eller för skolan, men det togs bort när man gick över till det målrelaterade betygssystemet. Då försvann de spärrar som fanns inbyggda i systemet, säger Jonas Vlachos.  

Alla vinner kortsiktigt på att sätta höga betyg, menar han. 

– Eleverna blir glada, föräldrarna blir glada. Lärarna kan känna sig duktiga, dels slipper de bråka med elever och föräldrar och dels kan de visa goda resultat inför rektorn. Rektorn blir glad som kan visa det för sin huvudman. Och huvudmannen är rätt nöjd också, för det ser ut som att allting går bra. Problemet är att betyg används för att rangordna människor sen. Så att alla bara sätter högre och högre betyg innebär inte att saker och ting blir bättre och bättre.