2005 skärptes reglerna en första gång och en åldersgräns på  femtio år infördes. Det hindrade inte regeringen Perssons tidigare infrastrukturminister Ulrica Messing (S) att 2007 ansöka om statsrådspension och erhålla 49.567 kronor i månaden.

Messing var inte ens 40 år fyllda när hon blev pensionär, men eftersom hon blev minister redan 1996 omfattades hon av de gamla reglerna. Hon har fortfarande rätt till pension men tjänar så pass mycket på andra uppdrag att pengarna inte betalas ut.

Andra ministrar som fått kritik för att de, helt i enlighet med gällande regler, under längre eller kortare perioder kvitterat ut statsrådspension är Göran Hägglund (KD) och Per Nuder (S).

Kvittas mot lön

Många före detta statsråd har andra inkomster som är så stora att de inte får ut någon statsrådspension, trots att de har rätt till det. Här hittar man, förutom de som redan nämnts, Thomas Bodström (S), Leif Pagrotsky (S) och Thomas Östros (S).

Mona Sahlins (S) statsrådspension minskas med 13.055 kronor och hon lyfter därför ”bara” 41.656 kronor i månaden. Förra handelsministern Ewa Björling (M), drabbas inte av något minskningsbelopp utan får därför en pension på 60.060 kronor i månaden. Före detta  landsbygsminister Eskil Erlandsson (C) får nöja sig med 22.244 kronor i november. 

Svårt att slippa

Före detta miljöminister Andreas Carlgren (C) är en annan av de som får statsrådspension. I november får han ut 29.900 kronor, trots att han redan 2014 i en intervju med ETC sade att han inte ville ha pengarna.

– Både muntligt och skriftligt har jag frågat om jag kan slippa pensionsutbetalningen, jag har ju heltidsinkomst från ett förvärvsarbete, men har fått beskedet att jag det är en rättighet jag inte kan avsäga mig, sade Carlgren till tidningen då.