I P1 dokumentär får vi följa svenska Saras resa till Syrien, för att ansluta sig till terrorgruppen IS. Saras berättelse börjar vid tiden efter attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 och USA:s invasion Irak. Via Internet kom hon i kontakt med jihadister och andra radikala islamister. Redan då ville Sara åka till Irak och strida för al-Qaida, men ansvaret för hennes barn höll henne tillbaka.
– al-Qaida stred för islam och det enda sättet att införa sharialagar är att strida. Jag tyckte att de gjorde rätt när de stred mot amerikanerna, vid den tiden ockuperade USA Irak och de dödade oskyldiga kvinnor och barn, berättar Sara.
Sympatiserade med jihadister
När kriget i Syrien bröt ut började hon via bekanta och släktingar följa jihadisterna på nära håll. Hon lyssnade på olika radikala profeter och sympatiserade med vad som sades.
– Jag har alltid velat åka till områden där islam har tagit över.
Hon hade flera nära vänner som åkte ner till Syrien och hade kontakt med dem via Internet och telefon, varje dag.
– De sa, ”kom ner, allt är bra här, du kan dö här, du kan få martyrskap här. Ju närmare döden du är desto tryggare”, säger Sara i P1:s dokumentär.
I samband med IS militära framgångar 2014 deklarerade de ett sunnimuslimskt kalifat som sträckte sig från Aleppo i södra Syrien till Bagdad i Irak. Terrorgruppen gjorde anspråk på ett globalt ledarskap för alla jordens muslimer och de som anslöt sig lovades ett eget vapen samt ett samhälle där kvinnor bär heltäckande kläder och männen har långt skägg.
Tog sig över gränsen
På mindre än en vecka bestämde sig Sara för att åka till IS med sitt barn. Via Turkiet tog de sig över gränsen till Syrien och tänkte att hon aldrig skulle få se Sverige igen.
Men livet hos IS blev inte som hon hade tänkt sig. Sara möttes av sexslavar, kroppsbestraffningar, orättvisor och drönarattacker.
– Om en man och en kvinna stod och pratade med varandra ansågs det vara otukt och kvinnan kunde stenas för det.
Sara började tvivla på det samhälle och de värderingar som IS ansåg vara det rätta. Det var ett samhälle som byggde på skräck och förtryck, enligt Sara.
– Alla är rädda, de har satt skräck i människors hjärtan.
Till slut fick hon nog och insåg att om hon stannar så kommer hon att förlora allt. Med hjälp av en IS-medlem lyckades hon fly över gränsen tillbaka till Turkiet och slutligen Sverige.
Inte religiösa på riktigt
I dag är Saras bild av IS delad. Hon menar att de inte är religiösa på riktigt, även om männen påstår att de lever efter koranen så försöker de föreställa sig hur kvinnor ser ut under niqaben.
Men terrorgruppen påverkar fortfarande henne.
– Om jag kollar på propagandafilmer så kan jag tänka, ”varför lämnade jag IS?”. Men när jag tänker efter så vet jag att de ljuger.
Sara har inte några skuldkänslor för att ha anslutit sig till IS och säger själv att hon inte har begått några brott.
– Jag slutade acceptera IS när de började begå brott.
Enligt Sara så tänkte hon inte på vilka konsekvenser hennes resa till Syrien kunde få. Hon trodde inte på det världsliga livet. I dag säger Sara att hon hellre vill leva i ett icke-muslimskt land än att leva i ett land som säger sig vara det, men inte är det på riktigt.
I P1:s dokumentär om den svenska IS-krigaren framgår det att Sara är för kroppsstraff som piskrapp, vid till exempel utomäktenskapligt sexuellt umgänge, men säger att hon själv aldrig kan utföra sådana straff själv.