Den som fått för sig att miljöpartiets kongress skulle låta sig tämjas och tuktas för att deras ledare sitter i regeringen fick helt fel. Miljöpartister är idealister, som vill förändra världen, de är inte auktoritetsbundna och de har ingen pardon. Så ombuden fick partiledningen på knä i flera stora frågor.
Vid den förra kongressen, som ägde rum före riksdagsvalet och efter EU-valet, när Miljöpartiet hade hybris, blev partiledningen överkörd i två frågor av betydelse. Då gällde det vinster i välfärden, där kongressen valde en väg som liknar Vänsterpartiets. Och ett beslut om att Miljöpartiet ska driva en ekonomisk politik som inte bygger på tillväxt.
Partiledningen vek sig i tunga frågor
Den här gången fick partiledningen vika sig i flera tunga frågor som Vattenfall, handelsavtalet mellan EU och USA, hanteringen av biståndspengar, ränteavdragen. Det innebär att kongressen i Örebro byggde upp en trave konflikter som de miljöpartistiska ministrarna måste släpa med sig in i regeringen. Däremot kan de nu skaka av sig formuleringen om en ny ekonomisk politik, som motståndarna kallar tillväxtfientlig för den röstades bort av kongressen.
Ränteavdrag – men när?
Frågan är hur Miljöpartiets ministrar ska hantera kongressens befallningar. En, som inte verkar ha en tanke på att skrida till verket i nutid, är finansmarknadsminister Per Bolund. Kongressen beslutade att ränteavdragen ska fasas ut, men det finns inget årtal för när det ska vara färdigfasat. Och det tar Bolund fasta på. Han säger ganska oförblommerat att han inte har en aning om när det kommer att ske. Bolund har fullt upp att överlägga med de borgerliga partierna om ett amorteringskrav på bolån.
Ränteavdragen lägger han i byrålådan tills vidare. Han låter ungefär som Stefan Löfven om det socialdemokratiska kongressbeslutet om en tudelad föräldraförsäkring. Det ska ske med mycket små steg och bli verklighet när människor är med på tåget.
Nej till kontroverisella handelsregler
Kongressbeslutet om TTIP, handelsavtalet mellan EU och USA, rymde inga om och men. Ombuden bestämde att Miljöpartiet ska säga nej till ett avtal som innehåller det kontroversiella ISDS, som medger företag rätt att stämma stater om villkoren för deras verksamhet ändras. Beslutet fick riksdagsledamoten och EU-nämndens ordförande, Carl Schlyter att jubla.
Även partistyrelsen är också kritiskt till ISDS men den vill inte säga nej rätt av. Och den socialdemokratiske näringsministern Mikael Damberg har skrivit under ett upprop tillsammans med andra EU-ministrar om att ISDS-klausulen ska finnas med i TTIP.
Bistånd och migration, hjärtefrågor
När miljöpartisterna var i opposition plågade de dåvarande biståndsministern Gunilla Carlsson för att hon tog pengar från biståndet till migrationspolitiken. Migrationsverket har blivit den i särklass största biståndstagaren, löd anklagelseakten. I regeringsställning gör den gröna biståndsministern Isabella Lövin precis samma sak som Gunilla Carlsson.
Bistånd och migration är hjärtefrågor för miljöpartister och kongressen krävde att överföringen från bistånd till migration upphör skyndsamt. Men precis som med ränteavdragen är årtalet för när detta ska ske borttaget. Så takten ligger i Lövins händer.
Oenighet om föräldraförsäkringen
De gröna ungdomarna såg till att det blev en debatt om huruvida föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna. Där vann den del av Miljöpartiet som anser att valfrihet är viktigare än kvotering med en betryggande majoritet. Förlorarna får tugga i sig att Socialdemokraterna är ett radikalare parti när det gäller föräldraförsäkringen.
Medborgarlön utreds
Medborgarlön, som blivit ett slags signum för Miljöpartiet i motståndarnas retorik, kallas numera basinkomst och har varit upp på kongress efter kongress. Otippat hade basinkomstens anhängare vinden i ryggen. De fick med sig kongressen på att en utredning, en statlig sådan, ska ta reda på vad det innebär att införa basinkomst. Det finns nog inte på kartan att Stefan Löfven, som nyligen avslutat sin jobbkongress, skulle gå med på det. Men bara själva beslutet gör att de som vill raljera med Miljöpartiet för deras syn på jobb och pengar fick vatten på sin kvarn.
Flera av besluten på kongressen ger alltså ministrarna handlingsfrihet att ta besluten i den takt de vill och förmår. Men de kommer inte undan. För nästa år vid den här tiden står de återigen öga mot öga mot sina otämjda partikamrater.