Under Bråvallafestivalen har fem våldtäkter och en rad sexuella ofredanden anmälts. På Putte i Parken i Karlstad räknar polisen in minst 35 anmälningar om killar som tagit sig friheten att ta grepp om bröst och rumpor, sticka händerna innanför kläder och oinbjudet försöka kyssa tjejer.
Det fortsätter år efter år på svenska festivaler, trots arrangörernas löften om nolltolerans.
Tar inte på allvar
Lisen Andréasson Florman är verksamhetschef för Nattskiftet, ett ideellt trygghetsskapande initiativ som har varit på plats på Bråvallafestivalen med minst 50 volontärer varje kväll.
Alla festivalarrangörer säger att de tar det här på allvar, gör de inte det?
– Nej. De vill kanske ta det på allvar och de är på väg att förstå efter väldigt lång tid. Men det är händer väldigt lite, säger hon.
– När jag kommer med konkreta förslag till festivaler blir jag bemött som kvinna i att de inte tar mig på allvar, de förminskar mig och tycker att jag inte vet vad jag pratar om. De lyssnar inte på mina råd.
Polisens presstalesperson Thomas Agnevik har också varit på plats på Bråvallafestivalen.
– Jag kan förstå den kritiken. Så länge det sker så grova brott har man naturligtvis inte gjort tillräckligt. Ingen ska behöva gå på en konsert och åka därifrån som ett våldtäktsoffer, säger han.
Inte med på toaletterna
Flera av våldtäkterna på festivalen har skett i sammanhang där polisen inte ens med god vilja hade kunnat förhindra dem.
– Vi är inte med på toaletterna. I tillståndet har vi ställt krav på arrangörerna att bevaka toaletterna, men det är ju på utsidan, säger Thomas Agnevik.
Under festivalen blev Lisen Andréasson Florman själv omringad av tre män som hon beskriver betedde sig ”riktigt vidrigt”, trots att hon var klädd i arbetskläder.
– Och de tre männen har de där tafsa inte-armbanden på sig. Det var så surrealistiskt, säger hon.
– Det är så det är och alltid har varit. En hand på rumpan är normaliserat.
När Veronica Maggio spelade på Bråvallafestivalen på lördagskvällen beräknas det ha varit runt 20 000 personer framför scenen – i princip omöjligt att överblicka.
– Utan teknisk övervakning är det omöjligt, säger Thomas Agnevik.
”Ingen superenkel fråga”
Kameraövervakning av festivaler har uppmärksammats även på andra håll. Men det är en kontroversiell fråga, där det ofta pekas på integritetsaspekterna.
– Det är ingen superenkel fråga. Samtidigt blir man kameraövervakad om man går på en fotbollsmatch, det ger man samtycke till när man köper biljetten, säger Thomas Agnevik och pekar på att andra alternativ möjligen är mycket sämre.
– Jag tror inte att man vill att halva publiken ska vara poliser.
Expert: ”Mycket glöms bort”
Lisen Andréasson Florman anser att mycket glöms bort när det talas om våldtäkt – framför allt kring bilden vad en våldtäkt faktiskt är.
– Medvetenheten ökar, flera anmälningar sker och man pratar om det. Men folk tar sig fortfarande friheter, det är inte okej, säger hon.
– En våldtäkt ser ju ut på så många sätt, det är viktigt att folk förstår att det inte handlar om den klassiska bilden av hur ett samlag ser ut. Vi behöver belysa det. Det sker skit och det har det gjort länge. Bilden av en våldtäkt är en överfallsvåldtäkt, men det finns så många olika scenarion som klassas som våldtäkt.
Hon efterlyser mer insatser från festivalarrangörerna och fokus på värdegrundsarbetet.
– Är den nolltolerans som finns verkligen aktiv? Klipper man ett band eller kastar man bar ut någon från festivalområdet? säger hon.
– Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Där måste det börja.