Forskarna, verksamma vid University College London, utgick från 80 frivilliga som fick uppskatta antalet mynt i en skål. Med hjälp av en dator skickades uppskattningen sedan vidare till en annan försöksperson.

Ibland var reglerna sådana att deltagarna tjänade på att vara så ärliga som möjligt mot varandra, medan de ibland tjänade på att antingen överdriva eller underdriva antalet mynt i skålen, fast då på de andra deltagarnas bekostnad.

Större lögner

Studien, vars resultat publiceras i tidskriften Nature, visar att deltagarna – till en början – ljög relativt måttligt. Men ju längre spelet gick, desto grövre blev över- och underdrifterna.

Forskarna analyserade hela tiden aktiviteten i deltagarnas amygdala, ett område i hjärnan som har betydelse för uppkomsten av känslor, exempelvis obehagskänslor om vi gör något som vi uppfattar som felaktigt eller omoraliskt.

Det visade sig att lögnerna aktiverade amygdala men att denna respons sjönk gradvis – något som banade väg för allt större lögner.

Sluttande plan

”När vi ljuger för vår egen vinnings skull producerar amygdala en negativ känsla som begränsar till vilken grad vi är beredda att ljuga. Men denna respons förbleknar när vi fortsätter att ljuga. Och ju mer responsen förbleknar, desto större blir lögnerna”, säger en av forskarna bakom studien, Tali Sharot, i en kommentar.

Resultatet, säger han, kan bli ett ”sluttande plan” där små ohederliga gärningar snabbt eskalerar och blir till allt grövre lögner.

I det aktuella experimentet testade forskarna bara ohederlighet, men de tror att hjärnan fungerar på liknande sätt även vid exempelvis risktagande eller våldsamt beteende.