Att placera en stridsgrupp på 150 man på Gotland har en viktig symbolisk betydelse, även om förbandets storlek gör att man kan ifrågasätta både stridsvärde och uthållighet.

Den svenska nedrustningen de senaste decennierna har i praktiken lämnat Gotland helt utan försvar. Efter omfattande förbandsnedläggningar av regeringen Persson fortsatte regeringen Reinfeldt att skära ner inom den svenska försvarsmakten.

Den ryska invasionen av Georgien 2008 viftades bort av ansvariga politiker i alliansregeringen, trots att underrättelsetjänsten varnade för den ryska utvecklingen.

Handlar om Baltikum

Ingen ser idag ett isolerat ryskt angrepp på Sverige som sannolikt. Det är inte det som är fokus för den säkerhetspolitiska hotbilden. I stället handlar det om de baltiska staternas utsatta läge. Efter annekteringen av Krim och angreppet mot Ukraina har den ryska statsledningen visat att man är beredd att spela högt och att använda militära medel för att nå politiska mål.

I en situation där Ryssland vill besätta de baltiska staterna är det avgörande att utestänga Nato-styrkor från Östersjön. Själva angreppet väntas gå snabbt. Rysslands militära förmåga innebär att landet kan besätta de baltiska staterna på två eller tre dagar. Natos uppgift blir snarare att försöka återta förlorat territorium.

Nyckelroll för Gotland

Det är i detta sammanhang Gotland kan få en nyckelroll. Den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön och hela närområdet. Med Gotland som utgångspunkt kan Ryssland effektivt förhindra Nato-flyg eller Nato-fartyg att nå in i Östersjön. Omvänt kan Nato från Gotland förhindra Ryssland från att ta kontroll över Baltikum.

Det här, som diskuteras ingående i den senaste utredningen om svenskt Nato-medlemskap, innebär att Gotland och därmed Sverige redan i ett tidigt konfliktskede kan komma att dras in i en militär storkonflikt i Östersjöregionen.

Det är mot den bakgrunden ÖB och försvarsmakten väljer att redan nu placera en svensk stridsgrupp på Gotland.