På dagens pressträff om coronaläget konstaterades att över 6 000 svenskar är smittade av covid-19 och att 333 har avlidit till följd av viruset.
Samtidigt rapporterades att flera regioner i landet har en hårt belastad vård och att det finns en ökad oro för läkemedelsbrist.
– Vi vet att under nuvarande situation så råder det på sina håll brist på läkemedel. Vi och andra aktörer arbetar för att lösa det här och att på alla tänkbara sätt mobilisera fram mer läkemedel, säger Thomas Lindén, chef för avdelningen kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård på Socialstyrelsen.
I en skriftlig kommentar till SVT skriver Thomas Lindén att det handlar om tillgången på ett urval av cirka 25 intensivvårdsläkemedel som bedöms som mest kritiska. Bland annat sövningsmedlet propofol.
Exempel på intensivvårdsläkemedel är antibiotika, syrgas, febernedsättande och olika infutionsvätskor.
”Bra om man ändrar sin praktik”
– Det är bra om man i den mån det är möjligt ändrar sin praktik så att koncentrationen av intensivvårdsläkedel utanför sådana avdelningar hålls så låg som möjligt och därmed lämnar över mer läkemedel till den akuta verksamheten, där det är störst belastning och mest akut behov, säger Lindén.
Lindén tycker att hälso- och sjukvården ska försöka hitta alternativa lösningar.
– Man kan vara uppfinningsrik. Ofta är inte ett läkemedel det enda alternativet utan man kan försöka använda sådant som det finns bättre tillgänglighet på. Man kan också tänka sig att man styr om läkemedel så det först och främst ges till de verksamheter som har behov.
”Främst en oro”
När Lindén får frågan om vilka konsekvenser en läkemedelsbrist kan få säger han dock att hans uppfattning är att det handlar om en oro för en framtida brist snarare än att det redan råder brist.
Anneli Bergholm, operativ chef på MSB, förklarar att risken för läkemedelsbrist bland annat beror på störningar i produktions- och transportflöden, och säger att problemen bedöms kunna pågå under en lång period.
På det stora hela tror dock Anneli Bergholm att Sverige har bra möjligheter att hantera krisen.
– Så länge alla planerar för att klara stora personalbortfall och man har koll på vilka varor man är beroende av.