Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har varit i kraft i drygt tjugo år. Lagen är unik och ger funktionsnedsatta rätten till jämlikhet och att kunna ”leva som andra”. Men i dag höjs allt fler kritiska röster mot lagen. Försäkringskassan och domstolar tillämpar den på ett sätt som strider mot de ursprungliga intentionerna, menar kritiker.

Oro inför omprövning

Enligt lagen ska de som har assistans utredas på nytt vartannat år. Det här är en källa till oro för de assistansberättigade, och oron är befogad. Var tionde omprövning resulterar i förlust av assistansrätten, något som totalt kan kullkasta livet för den funktionsnedsatte.

Riksdagsledamoten Hanna Wigh (SD) har uppmärksammat detta och motionerar om att tvåårsomprövningarna ska avskaffas. Hanna Wigh skriver i motionen:

”En tvåårsomprövning är en stelbent hållning som orsakar människor onödig stress i många fall. En mer individuell och flexibel omprövningsperiod skulle underlätta livet för många av de som lever med LSS.”

Kritisk rapport

Forskaren Lennart Erlandsson vid Lunds universitet har bland annat undersökt hur Försäkringskassan hanterar beslut om stöd och service till funktionsnedsatta. I sin avhandling ”Rätt, norm och tillämpning” konstaterar han att Försäkringskassans beslut i stor utsträckning grundar sig på interna styrdokument som ofta är i strid med offentligrättsliga principer och lagens målsättning.

Interna styrdokument

– Försäkringskassan har egna detaljerade styrdokument som används som vägledning vid handläggning och beslut, säger Lennart Erlandsson.

Dessa dokument leder till att individuella bedömningar som lagen föreskriver får stå tillbaka för Försäkringskassans egna administrativa praxis. Varje fall ska bedömas utifrån sina unika förutsättningar och förhållanden i det enskilda fallet, vilket framgår av lagstiftningen men också av Högsta förvaltningsdomstolens prejudicerande domar.

Eftersom Försäkringskassans beslut grundar sig på interna styrdokument som inte tar hänsyn till vilka konsekvenser beslutet får för den enskilde blir rättssäkerheten också lidande.

Felaktig tolkning av domar

Erlandsson är också kritisk till hur generaliserande Försäkringskassan tolkar domar från Högsta förvaltningsdomstolen när målet avgjorts utifrån individuella förutsättningar. Försäkringskassan återger domstolens avgöranden i generaliserande termer i sina interna styrdokument och där förekommer också felaktiga tolkningar av vägledande domar, som kan leda till felaktiga beslut.  

Mänskliga rättigheter

Riksdagsmannen Bengt Eliasson (FP) stämmer in i kritiken mot tillämpningen av LSS. I sin motion skriver han:

”För att garantera personer med funktionsnedsättning deras mänskliga rättigheter måste rätten till arbete, att bilda familj och leva jämlikt förtydligas i LSS. (…) Detta för att bibehålla lagens intentioner.”

Omsorgsobjekt eller medborgare?

Han får medhåll av Adolf Ratzka, själv funktionsnedsatt, som har drivit frågor om funktionsnedsattas rättigheter långt innan LSS-lagens tillkomst. Han kritiserar dagens tendens att betrakta assistansberättigade som vård- och omsorgsobjekt istället för medborgare med rätt till full delaktighet på lika villkor.

– Utvecklingen drivs fram av Försäkringskassans och kommunernas sparbeting, säger Adolf Ratzka.

Han menar att lagen behöver ändras så att även behovet att vara delaktig i samhället, inkluderande meningsfull sysselsättning, arbete, studier, förtroendeuppdrag och föräldraskap ska ses som ett grundläggande behov.

– Först då kan människor med omfattande funktionshinder leva ett liv som andra tar för givet – inte bara överleva, säger Adolf Ratzka.

Ny utredning i höst

Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér säger till tidningen Dagens Omsorg att regeringen i höst kommer att tillsätta en utredning som ska se över personlig assistans och andra LSS-insatser.

Den kommer också att se hur behovet ska kunna bli mer styrande, så att stödet inte automatiskt kopplas till en diagnos. Hon kan dock inte lova att de förändrade bedömningarna av grundläggande behov kommer att ändras.

– Det viktiga är att så många som möjligt får stöd för att kunna delta i samhället, men vi får återkomma till exakt hur direktiven ser ut, säger Åsa Regnér.