Gröna vindruvor är redan skördade på vingården. Nu ska de sista blå klasarna plockas. Vinplantorna planterades för sex år sedan och 2014 var druvorna så stora och många att det första vinet kunde produceras.
– Mellan tummen och pekfingret brukar man säga att det blir en flaska vin per planta, säger Staffan Lake, som har tusen plantor och driver vingården tillsammans med hustrun Marguerite Luthman.
Säsongen har varit lång och bra för årets druvor, berättar vinbonden. Blomningen kom tidigt och sommaren var varm.
– Många odlare har aldrig tidigare haft så stora klasar som i år. Druvorna har haft god tid att mogna. Hösten har också varit varm, även om det inte känns så just nu, säger han i snålblåsten.
Riskabel väntan
Skördetid så här i mitten av oktober hör till det normala. I fjol skördades de sista druvorna på vingården den 4 november.
– Vi väntar så länge det går eftersom vi vill ha så mogna druvor som möjligt. Men det finns risker med att vänta, när det regnar så minskas sockerhalten och klassiskt höstväder är gynnsamt för svampangrepp, säger Staffan Lake.
Förutsättningarna för ett bra vin finns där, men ännu kan han inte riktigt ropa hej.
– Nu gäller det att ta vara på musten i vineriet och se till att hela den processen fungerar.
Vitt vin ofta bäst
Som ordförande i föreningen Svenskt vin har Staffan Lake koll på vinodlingen i landet. Bland omkring 350 medlemmar är 35 yrkesodlare och 230 hobbyodlare. Resten gillar vin och är medlemmar av den anledningen.
– Gröna druvan Solaris är alldeles utmärkt i vårt klimat. Jag tycker att det vita svenska vinet är mer intressent och generellt sett bättre, men det är min personliga uppfattning.
Annette och Jonas Ivarsson driver en vingård utanför Höganäs. Aldrig tidigare har skörden på gården varit så bra som i år, berättar Annette Ivarsson.
– I vanliga fall måste vi gallra bort mycket mer, men i år har vi haft en full skörd. Nu kunde vi låta fler druvor hänga kvar och på så vis få upp volymen och ändå få in väldigt bra kvalitet, förra året gallrades ungefär 70 procent av druvorna bort för att de andra skulle hinna mogna.
På Staffan Lakes vingård återstår nu arbetet med att få bort stjälkarna från klasarna. Men det dröjer innan vinet kan buteljeras och märkas, allt hemma på gården utanför Ystad.
– Det finns någonting att göra varje dag. Vi anade inte hur mycket arbete det är innan vi började med odlingen, säger han medan regnet droppar från håret.