Tomas Tranströmer, en av Sveriges mest framträdande litterära röster genom tiderna, har gått bort. Han blev 83 år gammal.
Den folkkära poeten belönades med Nobelpriset i litteratur 2011, för att han ”i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”, enligt Svenska Akademiens motivering.
– Han var en av vår samtids främsta poeter, som vunnit läsare och beundrare runt hela världen. Det som var dödligt av Tomas Tranströmer är borta. Men det som hans geni skapade finns kvar, skriver Peter Englund, Svenska Akademiens ständige sekreterare, i ett mejl till SVT.
Han tillägger att akademiens tankar nu går till hustrun Monica och barnen. Familjen har bett om att bli lämnade ifred.
Sorg i akademien
Författaren och akademiledamoten Per Wästberg överrumplades av beskedet om Tomas Tranströmers död. Han var en av Tomas Tranströmers äldsta, och bästa, vänner. De hade känt varandra sen 15 års ålder.
– Jag kände sorg, gråt och överraskning. För bara någon månad sedan åt jag middag med honom, då var han som han varit de senaste åren. Det var oväntat att det skulle hända just nu, säger Per Wästberg.
Wästberg beskriver sin väns poesi som direkt, med en ton som kunde verka komplicerad vid första anblicken, och som sedan blommade ut.
– Vi i Nobelkomitten var väldigt tveksamma att ge priset till en svensk. Men han är den svenska och nordiska poet som nått ut i världen på ett helt unikt sätt. Han läses av hundratusentals människor över hela jorden. Det har vi aldrig sett och kommer nog aldrig att se igen. Han är verkligen odödlig, säger Per Wästberg.
Vad var det med Tomas Tranströmer som var så storartat?
– Det är en klarhet, enkelhet. På något sätt kunde han registrera märkvärdiga innebörder i en helt vanlig vardag, som gör att vi känner en svindel. Det är en närmast andaktsfull medvetenhet om mysteriet i allt liv.
Prisbelönt och hyllad
Utöver Nobelpriset belönades Tranströmer bland annat med Bellmanspriset 1966, Litteraturfrämjandets stora pris 1982, Nordiska rådets litteraturpris 1990 och Augustpriset 1996.
Den 12 februari spelade Louisiana Channel in en kortfilm hemma hos Tomas Tranströmer. Enligt Bonniers kom det att bli Nobelpristagarens sista framträdande.