Nu ifrågasätts begreppet barnfattigdom och hur det använts av barnrättsorganisationerna.
Måste man svälta för att räknas som fattig? Eller räcker det med att inte ha råd med samma dyra smartphone som kompisarna? När Rädda Barnen säger att en kvarts miljon barn i Sverige är fattiga, vad menar de då? Här reder vi ut de vanligaste definitionerna på fattigdom.
1. Världsbankens fattigdomsgräns – 0 svenskar
Internationellt finns det en absolut fattigdomsgräns, antagen av Världsbanken. Enligt den är den fattig som lever på under två amerikanska dollar per dag.
Den här definitionen används för att mäta fattigdom i utvecklingsländer och avgöra om världssamfundet når upp till millenniemålet att halvera fattigdomen till år 2015. Definitionen är inte särskilt relevant i Sverige, här är ingen så fattig.
2. Relativ fattigdom – 17 procent av barnfamiljerna
På EU-nivå används ett relativt mått, den som har en inkomst som understiger 60 procent av medianinkomsten i landet ses som fattig.
De som försvarar den definitionen menar att det är ett relevant sätt att mäta, eftersom den upplevda fattigdomen handlar om hur mycket man har jämfört med dem omkring sig. Om alla har märkeskläder och åker på vintersemestrar är det skamfyllt att inte ha den möjligheten.
Kritikerna menar att definitionen är missvisande, eftersom den är ett mått på skillnader i inkomst snarare än fattigdom. I ett land där alla är utblottade finns ingen fattig, med den här definitionen. Om inkomsterna ökar i landet för alla, men mer för vissa, ökar fattigdomen.
År 2010 levde 17,3 procent av Sveriges barnfamiljer på under 60 procent av medianinkomsten.
3. Ekonomisk utsatthet – 13 procent av barnfamiljerna
Den definition som Rädda Barnen använt sig av i sin uppmärksammade rapport. Enligt den så är 12,7 procent av barnfamiljerna, eller 242.000 barn, fattiga. Rapporten har också använts flitigt i den politiska debatten.
Enligt den här definitionen är de barn fattiga vars föräldrar lever på försörjningsstöd, det som förut hette socialbidrag, eller har en låg inkomststandard.
”Låg inkomststandard” är ett mått som statistiska centralbyrån använder sig av, som förändras år från år utefter de generella levnadsomkostnaderna. För 2010 var gränsvärdet 11.453 SEK/månad för ett hushåll med en vuxen och ett barn och 17.457 SEK/månad för en familj med två vuxna och två barn.
Alla familjer med en disponibel inkomst (den inkomst de har netto när alla skatter, bidrag och förmåner räknats in) under dessa gränsvärden har en inkomststandard som räknas som låg.