– Som konsument kan det vara svårt att förstå hur nätverken och transaktionerna fungerar och hur avgifterna är upplagda, säger Tomas Jönsson, finansinspektör på FI.

Pierre från Malmö berättar för SVT:s konsumentredaktion Plus om hur han köpte kryptovalutan bitcoin via ett danskt företag, och 75 procent av beloppet försvann i vad han menar var dolda avgifter i samband med transaktionen.

Enligt FI och tre europeiska myndigheter (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) är investeringar i virtuell valuta problematiska på flera sätt.

Värdet varierar kraftigt

Ett utmärkande drag för virtuella valutor är att värdet kan variera kraftigt. Som konsument finns det inga regler som skyddar dig om något händer med din investering, och information som lämnas vid försäljningen kan vara missvisande.

Det kan vara svårt att sälja de virtuella valutor som köpts, och både som köpare och säljare kan det vara svårt att veta om man har fått ett rättvisande pris när man handlar med en virtuell valuta. Tekniken är dessutom känslig för olika typer av avbrott.

– Hela begreppsapparaten kring virtuell valuta är problematisk i sig själv, säger Stig Johansson, finansinspektör på FI.

Enligt honom kan begrepp som ”virtuell valuta”, ”coins”, ”initial coin offerings”, samt att man förvarar valutan i en så kallad plånbok, ge ett sken av det är frågan om en reglerad finansiell verksamhet.

Svårt att överblicka risker

I själva verket finns det stora skillnader mot till exempel aktiehandel, eftersom försäljningen av virtuell valuta inte är reglerad på något sätt. Det finns en uppsjö av olika virtuella valutor på nätet och de är dessutom ofta uppbyggda på olika sätt. Komplexiteten gör att en vanlig konsument har svårt att överblicka riskerna.

Namnet till trots behöver virtuella valutor inte heller motsvaras av något underliggande värde eller klassas som en valuta rent juridiskt, enligt FI.