Forskaren Hanna Egard på Malmö universitet har länge forskat inom socialt arbete och inriktat sig på funktionshinder. Hon jobbar också som lärare och utbildar även inom dessa områden.
När Egard hör om Simon Mourujärvis fall, om att han förlorat sin assistans hos Försäkringskassan och samtidigt nekats assistans av Olofströms kommun, så menar hon att det inte är helt ovanligt att det blir så.
– Jag har hört talas om det många gånger tidigare och också mött och kommit i kontakt med folk som har mist sin assistans, säger Hanna Egard.
Svårtolkade lagar
Anledningen kan bero på allt från besparingar till att fallen inte utreds ordentligt. Men den främsta orsaken till att dessa situationer uppstår, menar Egard är de svårtolkade lagarna. På grund av översättningar av FN-konventionen missar myndigheter ofta helheten när de ser till individens behov i sammanhanget.
– I Sverige har det tolkats som att man ska behöva ha en viss typ av funktionsnedsättning för personlig assistans. Assistansen har aldrig handlat om att bara få behoven tillgodosedda. Funktionen med assistansen ska vara att ha möjlighet att leva som andra och få det stöd som behövs för att kunna göra det, säger Hanna Egard.