– Det är det här som är problemet med alla miljögifter, att vi sprider ut dem i naturen, säger Kerstin Seger, ordförande i Södra Hallands naturskyddsförening.
Vi träffar henne vid konstgräsplanen i Laholm där det efter snöskottning ligger svarta gummikulor i snödrivorna vid planen efter skottning.
– Det är möjligt att de samlar ihop det här och lägger tillbaks på planen, men min gissning är ju att när snön smälter här så åker mycket av de här gummigranulatet ner i dagvattenbrunnarna här och till slut hamnar det ju i havet, säger Kerstin Seger.
Kemikalieinspektionen avråder
Det är inte själva ”grässtråna” som är boven utan de små gummibitar som sprids ut på konstgräset för att det ska bli skönare att springa på planerna.
Det så kallade gummigranulatet består på merparten av Sveriges konstgräsplaner av nedmalda bilddäck och de kan sprida farliga tungmetaller till närliggande natur. Något som Kemikalieinspektionen har gått ut och varnat för.
Men det senaste året är det ett annat problem som man pratat allt mer om och det är det ständigt pågående svinnet.
Åtta ton borta
På konstgräsplanen i Laholm har det på sex år försvunnit så mycket att man nu måste lägga på åtta nya ton av det miljöfarliga gummit.
Vart det tar vägen kan ingen helt säkert säga. En del förs med i kläder och skor från planen och hamnar möjligen i avlopp eller sopor. Men en del förs troligen med regn- och smältvatten ut i naturen.
– Det är naturligtvis inte bra. Jag är inte inläst på den senaste forskningen men det får man lyssna mer på nu, vad alla rön säger om det här, säger Christer Johansson, fritidschef i Laholms kommun.
På anläggningen i Laholms finns inget filter eller system som fångar upp granulatet. På en asfaltsyta vid sidan om planen som man däremot ihop det som man kan av sånt som hamnat utanför.
Bara slagen av vägarna
När Svenska miljöinstitutet i fjol på Naturvårdsverkets uppdrag undersökte var allt mikroskräp som hamnar i havet an kommar ifrån, visade det sig att gummigranulat från konstgräsplaner är den näst största möjliga källan – bara slagen av däckslitage från vägbanor.
Sveriges drygt 1 300 konstgräsplaner bedöms, enligt den rapporten, stå för ett årligt svinn på mellan 2 000 och 4 000 ton.
– Det handlar om väldigt stora volymer. På en vanlig konstgräsplan kan ligga så mycket som 60 ton av nedmald gummi, säger Mikael Olshammar, gruppchef på IVL Svenska miljöinstituetet.
Kork och kokos
Och när Laholms kommun nu planerar att bygga en ny konstgräsplan i Veinge protesterar ortens naturskyddsförening.
– Vi hade hellre sett att man använt sig av miljövänliga alternativ. Man kan till exempel använda kork och kokos, säger ordföranden Kerstin Seger.
Under laget på den ny planen är ännu inte bestämt. Utredning ska läggas fram till politikerna för ett beslut i vår.
De fem miljoner kronor ni har i budgeten, vad räcker det till?
– Det är beräknat på det här SBR-gummit (bildäcksgummi/reds anm), ska man ha något annat får man höja budgeten en del, säger Christer Johansson.
Fakta gummigranulater
På majoriteten av de drygt 1300 konstgräsplanerna i Sverige ligger det nermalt bildäcksgummi – på fackspråk kallat SBR.
Av Hallands 31 konstgräsplaner ligger det i dag SBR på 15 planer. Men det finns också gummigranulat med mindre mängd gifter och tungmetaller – PTE och EPDM.
Kungsbacka har i särklass flest konstgräsplaner i länet. Där har kommunen sedan 2006 satsat på på PTE, som anses vara det mest miljövänliga gummialternativet. Halmstad och Falkenberg har lagt EPDM på sina senaste planer.
SVT:s rundringning till kommunerna visar också att de senast anlagda anläggningarna ofta har filter eller andra metoder för att minimera svinnet av gummipartiklar.