– Barn och unga med NPF är väldigt olika. En grupp är mer impulsstyrd och då är det väldigt lätt att de snabbt hoppar på något som verkar häftigt och kul. Andra kanske lämnar ut uppgifter om sig själv som man inte skulle ha gjort om man hade haft förmågan att stanna upp och tänka efter först, säger Lizette L Högfeldt, ordförande i Attention Falkenberg/Varberg/Kungsbacka.
Unga med NPF mer utsatta på nätet
Unga med Asperger och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är mer utsatta för hot, mobbing och sexuella närmanden på nätet. Det visar en ny undersökning från organisationen Attention. Och i och med Lizette L Högfeldts egen diagnos, barnens och sitt engagemang i Attention har hon bred erfarenhet av olika sorters problematik.
– Det finns en grupp av ungdomar som har autismtillstånd, som har svårt att ljuga. Och därför existerar det inte i deras sinnebild att andra människor ljuger. En trettonårig tjej som sitter på internet kanske tror på den snygga killen som säger att han är 15 år, medan det mycket väl kan vara en äldre man, säger hon.
– Det kan också vara lätt att ta till sig saker som man inte har gjort någon källkritik på. Och den risken är större hos våra barn och ungdomar än hos andra, säger Lizette L Högfeldt.
Fastnade i datoranvändande
När barnen var små och de skaffade datorer och internet, var det nytt både för dem och för Lizette. Barnen var väldigt olika, så hon fick tackla internetanvändandet allteftersom problemen uppstod.
– Ett av mina barn hade väldigt svårt att byta fokus och fastnade i datoranvändandet. Det gjorde att det var väldigt svårt att få hen att komma och äta, gå och lägga sig, göra läxorna, eftersom det som fanns i datorn var så intressant, säger Lizette L Högfeldt.
Pratade du med dina barn om riskerna med internet?
– Jag kände inte till så mycket om riskerna med internet på den tiden, utan det viktigaste tyckte jag var att aldrig lämna ut adress, kontonummer, telefonnummer, personnummer och liknande saker på internet. Helst bara förnamnet, söger hon.
I början såg hon flera problem med internet. Men senare när de blev större upptäckte hon de positiva sidorna av internet.
– Som att de barn och ungdomar som inte har några vänner i det verkliga livet och som har svårt med social interaktion, kan få vänner via olika internetforum. Antingen via spel om man chattar med varandra under spelets gång eller om man hittar olika forum och intressegrupper, säger Lizette L Högfeldt.
Men skulle du då rekommendera föräldrar till barn och unga med NPF att inte tjata på barnen att stänga av datorn?
– Ja och nej. Det beror på barnets ålder och på vilken tid på dygnet det är. Det är inte så bra att sitta uppe till tolv – ett på natten om man ska upp till skolan nästa dag. Då rekommenderar jag att man gör en överenskommelse med barnet eller ungdomen att de och de tiderna är det okej, men även att man diskuterar vad som kan vara farligt med internet och vad de ska göra om de känner att det är något galet, säger hon.
– Och att man har lite insyn i vad de skriver till varandra. Givetvis inte vad de skriver i chatforum, men att man har lite koll på var de är någonstans, säger Lizette L Högfeldt.
Diagnosen var en lättnad
Lizette L Högfeldt har ADHD med aspergerdrag men fick inte sin diagnos förrän i vuxen ålder.
– Det var faktiskt en lättnad. Vi flyttade till ett mindre samhälle när barnen var små och jag försökte under flera år att smälta in – och det fungerade inte. Jag var lite för udda. Och sedan fick ett barn diagnos och så fick ett barn till diagnos. Och när man gjorde den utredningen, så kände jag att det där stämmer på mig också, säger hon.
Och i samband med att hon drabbades av ett utmattningssyndrom, gjordes en utredning på henne.
– Och när jag hade fått min diagnos kände jag att jag är ingen svenssonkärring och jag blir aldrig någon svenssonkärring men jag vill inte vara det. Jag är som jag är och jag duger ändå, säger säger Lizette L Högfeldt.
Har det hjälpt dig att du själv har en diagnos när du ska hjälpa dina barn?
– Ja och nej. Det hjälper mig på det viset att jag kan förstå vad det är som är problem. Men samtidigt tycker jag inte att det bara är ett funktionshinder, utan även en tillgång. Så avvikelse tycker jag är ett bättre ord. Jag kämpade för att barnen skulle vara som andra barn, säger hon.
– Jag var på ett föräldramöte i den låg- och mellanstadieskola där mina barn gick. Och då sa en av lärarna att din son har det så stökigt i sin bänk. Och då sa jag att: men han är ju den som är mest ordningssam i hela familjen. Det är väldigt mycket svårare att skapa rutiner åt sina barn innan man själv har lärt sig att skapa rutiner. Om jag inte har något hjälpmedel för att komma ihåg gympapåsen och frukten, då är det ju svårare att hjäpa barnen att komma ihåg detta, säger Lizette L Högfeldt.