Han inleder med att berätta om sig själv och den relation han hade med brödernas mamma.
Han ser sin roll som inlyssnande och bollplank gentemot mamman.
Hennes två söner kallar han ”farliga män”.
– De skulle slå sönder mina fönster och de skulle misshandla mig, säger han om bröderna.
68-åringen läser ur sina stödanteckningar och kommenterar de händelser som föregått dödsskjutningen i oktober.
Enligt honom blev han attackerad av den yngre brodern vid händelsen om fönsterrutorna i september 2014.
– Ett par dagar efteråt ringer [mamman] och säger att de är på gång igen och att de skulle misshandla mig, säger mannen som sen börjar gråta.
”Jag hade väntat på detta”
Detta leder senare till det kontaktförbud bröderna får mot mannen.
Sen kommer mannen in på dödsskjutningen den 14 oktober.
– Jag har väntat på det här. Jag har tänkt på hur jag parkerar bilen, för jag har många gånger tänkt att de snart kommer och överfaller mig, säger han.
Sen beskriver han hela dagen, hur han på morgonen ger sig av till arbetet. Först strax innan kvart i elva på kvällen kommer han hem.
– Jag var iklädd kalsongerna, och var nere i källaren. Då hörde jag ljud i trappan. När jag kommer upp ser jag två stycken farliga män därutanför. Jag var helt chockad och alldeles rädd, jag hör att de skriker att ”vi slå ihjäl dig din jävel”.
I bakhuvudet hör han mammans ord om sönerna, där hon vid några tillfällen ska ha uttryckt rädsla för sina barn, enligt den åtalade 68-åringen.
Han återger:
– Faran måste bekämpas, det finns ingen tid att förlora. Då hör jag att rutorna krossas.
– Jag tar mitt hagelgevär och laddar med två patroner. Jag ser en till vänster så skjuter jag där, sen ser jag en på höger sida så skjuter jag där också, säger han om dödsskjutningen.
Var i chock
Därefter redogör han för de larmsamtal mannen ringde till polisen, vilka SVT rapporterade om i söndags.
I samtalen nämner han aldrig att han skjutit.
– Jag kunde inte säga att jag skjutit för jag var i chock.