De senaste rönen om utvecklingen presenterades vid det pågående vargsymposiet i Vålådalen i Jämtland.

I Europa utanför Ryssland, Vitryssland och Ukraina finns nu drygt 14 000 vargar, fördelade på tio populationer.

Luigi Boitani, vargforskare från universitetet i Rom, Italien, säger att vargstammen i hans hemland är dubbelt så stor som man tidigare trott. I dagsläget omfattar den över 1 500 vargar, nästan fyra gånger så många som i Sverige.

– De finns överallt i bergen. Man ser dem inte så ofta men de är vanliga, säger Boitani.

Från Italien till Bonn

Han pekar på att vargarna nu också sprider sig över Frankrike. För tillfället omfattar den franska stammen 300-400 vargar och de har spritt sig ända till Centralmassivet i mitten av landet.

– Alla populationer ökar i antal, utom i Finland. Och vargarna är nu på väg in i områden där de inte synts till på mycket länge, som centrala Tyskland, Schweiz och centrala Spanien, säger Boitani.

– De kan vandra mycket långt. En varg från Italien dök upp utanför Bonn i Tyskland, en annan hittades i Spanien. De måste ha passerat mängder av floder, snabbtågsbanor och motorvägar.

Superflexibel

Enligt Boitani hade ingen riktigt väntat sig detta för cirka 30 år sedan. Men i de flesta länder har jakten reglerats och artens naturliga bytesdjur har ökat i antal. Resten har vargarna skött själva.

– Vargen är en superflexibel art, säger han.

Detta innebär dock inte, enligt Boitani, att vargens framtid är säkrad på kontinenten. Konflikter med fårnäringen, och med jägarkåren, finns överallt och är svårlösta. På nationell nivå är vargarna aldrig något ekonomiskt problem, men för enskilda människor kan de kännas kostsamma. Fast Boitani tycker att problemen i Sverige är uppförstorade.

– Cirka 30 jakthundar attackeras årligen i Sverige. Det är ingenting jämfört med förlusterna i Italien, säger han.